Ord Mellan Marx och Mises

Någon sa

Låt oss riva ner
allt och börja om
från en fräsch och
nystruken startpunkt

En gång för alla ta oss
tillbaka till forna dagars
villkor, låt oss förinta minnet
av tyranniska konungar och
sluga rövarbaroner - sådana
som i girighetens tecken
med glädje går över lik
och brända hem för
att ta vad de vill ha

Låt oss bit för bit rasera
kapitalismens våldsamma
strukturer, ge till de som
inget har och alltför länge
hindrats från att äga det
som rätteligen tillhör dem

Låt oss hylla rättvisan
slå mot dem som alltför
länge tillåtits härska och
härja, de vars egendomar
stinker utav blod och
våld, låt oss beslagta
det som ändå inte
tillhör dem för
att sedan se

en ny gemensam värld
stiga upp från gyttjan

Någon annan sa

Ja, låt oss börja om från
en allra första början
stryk för en stund allt vad

historien berättar om sabelhugg
och krutrök, om maktmissbruk
och djupa oförrätter för att
istället se vad människan
är i sin egen rätt, hur hon
fungerar utanför textböcker
och akademiska salar, ja
vad som finns när endast
naturens lagar talar

Det vi ser är en ordning
som söker sin egen harmoni
som inte frågar efter våld
eller kontroll, där din nästas
glädje kan vara din egen vinst
och där den enes framgång
inte hotar den andres välfärd
utan förmår vara alla till
gagn och glädje

Det vi ser är inte en värld

som av nödvändighet behöver
vara fastnaglad i exakta grundvalar
utan istället en ständigt myllrande
marknad som med lätthet kan
förändra spelplanen när
det så behövs

Det behövs ingen centralplan
det behövs inga datorer för att
räkna ut hur allas samlade lycka
kan tänkas se ut, nej våga ge till
dem som har en vilja och en dröm
och du ska få se hur allas bröd och
fiskar växer, hur fler kan äta trots
att inget särskilt egentligen har hänt

förutom det

att friheten
har fått lov
att flyga fritt

Visst är det så att orättvisor
existerar, våldet finns i sanning
bakom närmsta krök också här
och nu, men ingenting förbättras
av att dela upp brädet i svart
eller vitt, onda, goda, ägare
eller hunsade slavar i ett fåfängt
försök att vrida klockan tillbaka
och återgälda de som för länge
sedan dött, förändringen bor
inte i drömmen om en annan
värld där människan fås en
alternativ struktur, ett nytt
sätt att fungera på, nej
-
den som väntar på att
det omöjliga ska inträffa
riskerar att få vänta
väldigt länge

Människan kan inte sorteras in
i fyrkanter och former, nej
hon har en tendens att ständigt
bryta gränser och korsa nya horisonter
även de som i hemlighet längtar efter
bärplockning och hönsskötsel kan
ha glädje av en värld där inte allt ägs
av alla, där inte behoven tvunget
mäts i millimeterform efter
ens tolkade förmåga
-

problemet du ser finns inte i dem
som agerar med egna ägor och talenter
utan i dem som lever för att hindra
och förgöra, hos dem som håller i kopplen
och nycklarna till buren, det är inte
andras frihet som är farlig, det är inte
kapitalismen som är din fiende
utan alltid de som väljer vapnen
över det öppna handslaget   

Som väljer tvånget över glädjen
kontrollen över kreativiteten
fyrkanten över den öppna
horisonten

ja, hos de som väljer
staten över anarkin

Utan Minsta Hinder

Hundarna häromkring
är nog för fånigt trögtänkta
för det jag vill tala om, ja
de är nog samtliga alltför
genomkörda i gamla

trötta hjulspår för att
höra på mig och mina ord
- ja, jag vet att jag riskerar
att slösa med tid och
energi med det jag
vill säga nu

Jag kan bara inte riktigt
hindra mig- försök med
lövhögar och snöskred
försök med stormar, ja med
monsuner om du vill, lika
fullt skulle jag färdas till dig
i femhundra små kilometer
per ovärderlig timme, vad än
världen och naturen tar sig för
så ska jag ta mig fram för att
säga att du inte riktigt sett
hela världen och allt
som finns i den
om du inte     

Upplevt känslan av att sväva
tätt mot marken snabbare än vinden
om du inte susat land och rike fram
utan att känna minsta krängning
utan att höra minsta buller
knappt märka vad som händer
annat än att du ständigt
tar dig framåt

Mot dina mål och drömmar
till ditt hjärtas skatt och längtan
eller din högst nödvändiga vardag
men utan att förlora dyrbar
tid eller minsta droppe
av din energi

Ja, min kära vän, jag vet att
herrarna av vår sömniga
omvärld knappast lystrar
till något som är nytt och
ovant, de griper hellre efter
det som är känt och slitsamt
beprövat, oavsett kostnad
oaktat vinst så ska allting
rulla på i samma typ av
skepnad som vi redan
sett förut

Att falla för en österländsk dröm
som redan finns förkroppsligad
i metalliskt kött och blod skulle
väl aldrig vara någonting för dem
nej de är väl sådana som hellre
fnyser sig fulla i skratt åt framtiden
om den så dyker upp rakt framför dem
-
men jag svär för dig, min sköna
om de visste det jag vet, om de
kunde ana det jag sett så skulle
de så sakteliga vakna, insett
att de inte längre har råd
att välja fel och att det
är så lätt att välja rätt

Ja, min vackra vän, jag har inget
annat kvar än att ödmjukt fråga
dig om du vill bryta upp från
sliten räls och gamla, usla tåg 
för att sedan levitera fram
över varje kontinent
vi ser   

Du behöver inte svara ja
direkt eller snarast, även
mina drömmar har sitt
pris, det enda jag begär
är att du öppnar dina
ögon och inser att

Även svenskar kan
få flyga utan att ens
behöva lämna marken  

Kung Kheyros

Finner mig skrattandes
på en klipphäll tillsammans
med kung Kheyros, vi sitter
högt över världens vindlingar
allt vi ser har blivit som
sandkorn mot ett finmaskigt
nät och det är inte utan
att jag undrar hur jag
någonsin kunnat se min
värld på något annat sätt

Kheyros knäpper sina fingrar
och med ens börjar träden
klappa i händerna, vattendragen
dansa upp mot höjderna, existensen
fnittrar sig in i tystnaden och allt
mitt öga möter glittrar av ett
grönt, gyllene sken

och Kheyros säger

Det här är mina trakter
mitt rike, här finns inte
strid eller larm, inte oro
eller pliktfylld strävan
här bor de som vet sin
position, som känner
sin plats i tid och rum
och som aldrig slutar
glädjes över vad de
hör och ser när
de är till

Utanför vet jag hur
det är, ni jagar och
ni sliter, ni kastar
er från höjd till
höjd utan att förstå
vart det är ni ska
knappt utan att
vilja veta vem
det är ni är

Jag blundar och
jag ser mig flyga
högt över maktens
stränder och alla
kungatroner genom
svärmar av slagfält
och platser drypandes
av blod, svett och bister
nedkyld ångest

Ser mig med en kortlek
som kan avgöra varje
varelses liv och höga öde
sitter med vid gudars bord
där de spelar tärning om
Kärlek, Godhet, Skönhet
Vishet, allt förvandlas till
en strömförd dröm där
ingenting är sant, själva
Sanningen en saga

och Kheyros säger

Du får inte tro att allting
är en lögn, den virvel
som du känner finns
där under dig, maskerna
du bär och ser i varje
ögonvrå är i sanning
en del av den värld
du kallar verklighet
men sagan du håller
i din hand är lika solid
som den är giltig

Striden, Kriget, de stora
Slagfälten bör du tvivelsutan
vara rädd för, men se dem
inte som den tunna illusion
de känns som nu, när du
går ut från mitt grönskimrande
rike är det dit in du ska
och vad du gör så får
du inte förlamas
utav rädslan

Mot mina händer fortsätter
stenarna och den solbrända
marken att sjunga inför mig
universums färger leker glatt
en maskerad och min kropp
glömmer hur den vill fungera

Jag vet inte om jag vill
lämna, viskar jag, låt mig
bli ett troll i skogen, en
urkraft i klippornas botten
någonting som finns utan
att täras sönder av frågor
och av tvivel, här känner
jag min vetskap ut i
minsta cell, in i minsta
fraktal, om jag lämnar
så vet jag att något viktigt
också stannar kvar

och Kheyros säger

Ja, men det är inte här
din existens är rotad
det är inte hit din resa
är ämnad att stanna
i din värld, i dina
sfärer väntar dig
en uppgift, din
egen berättelse
att skapa och
gestalta

Det är enbart du som
kan uppleva och forma
den del av existensen
som har blivit dig given
och även om den ter dig
hård och orättvis, krävandes
krafter och förmågor du
alltid tycks äga i för
liten mängd så är det
bara du som kan stå
som segrare i den
sång som nu och
för evigt sjungs
om dig

Och jag säger dig
så länge du minns
att under, över och
genom dig så flödar
ett grönt gyllene ljus
av kraft och hopp så
finns det inget
att förlora  

I Vår Egen Värld

Världen bultar plötsligt
på min dörr, vill berätta
om sina sköna sånger och
grandiosa historier, vill
skryta om hur dess tyngd
och höjd sträcker sig över
universums gator, ja, att dess
viktighet i det närmaste
verkar sakna slut

Kom ut och dansa med
säger Världen med skarp
och glättig min, jag har allt
du någonsin kan önska dig
- i mina salar blir du aldrig
utan törst, efter mina sälla
äventyr kommer du alltid
kunna hungra

Till svar så lyckas jag bara gäspa
vad ska jag göra med allt du
talar om, dina imperier och
höga civilisationer, dina kungadömen
och stolta presidenter, vad vill någon
av dem mig, kan någon av dem ge
mig den minsta maträtt på mitt bord
kan något i din breda rymd av
stora män och starka dåd värma
mig om natten när vintern
är som djupast

Nej, du sällsamma främling, du
har inget jag vill ha, det enda jag
kan fråga efter är en trädgård och
en borg, en plats för att odla den
skönhet jag råkar se i livet och
i existensens mjuka sfärer
en plats för skydd mot mörkret
mot de vargar som alltjämt
stryker runt i varje
skuggas utkant

Jag vill inte kräva mer än så
av den tid jag fått till skänks
jag har inte långt att gå och
inga drömmar av guld och
purpur att söka få till liv

om något så har jag inte tid
med dig och dina vida äventyr
ditt tal om makt och storhet
gör mig mest förvirrat trött

*

Nej, ge mig istället något som
inte kräver besök av Världens
stolta herrar, ge mig en färdkamrat
att lita på och älska, ge mig någon
att dela visioner av solsken liksom
någon som stannar när regnet vägrar
ge sig - ge mig någon med ett milt
hjärta, men med en drivkraft som
aldrig slutar brinna så ska du få
se vad jag kan bygga utan att ens
behöva se åt dina skatter

Vi ska forma en egen värld av
det lilla som vi fått, med kärlek
som medel och glädje som bränsle
ska vi själva skapa allt vi önskar
och vill ha, med nåd få ta emot
unga själar att älska och fostra
till att bli egna resenärer i
den rymd de kallar Livet

Jag behöver inte dig och dina
sköna salar, de gåvor du vill
ge mig har sitt dyra, svåra
pris, de kommer med sin
märkning och är inget
jag vill önska

Gå till de med söta drömmar
de som trängtar ära och berömmelse
från mängden, det enda mitt hjärta
suktar efter är de gåvor och den
glädje jag kan få från det som jag
hoppas kunna kalla
min familj

Vi Sätter Aldrig Punkt

Dagen ligger öppen framför
oss och vi breder därmed
ut våra vingar för att flyga
ut till världens alla hörn
hämta hem det som är nytt
och som är på allas läppar
ger oss ut för att gräva
fram det ingen ännu sett
i våra egna trakter
-
och när kvällen kommer
så tar vi ingen vila utan
flyger ut på nytt, världen
vilar inte och flödet av händelser
liv och ond bråd död behöver
ständigt sorteras för att
föras in i hamn

Ja, vi är också de som står
vid porten, det är vi som
avgör vad som bör få synas
vad som är värt att höras
av de med friheten i blodet
vi pekar på de som bör rodna
utav skam, vi lyfter de som
vi önskar skänka förtjänstfull
heder och ära - vi putsar
och vi fixar, vi städar
och vi donar

Och sedan stiger

bubblorna mot himlen
för alla att ta del av

*

I våra egna trakter
har samtalet sakta
stelnat, de som förlänats
Merkurius och Odens sigill
har krympt ihop av maktens
ringar, de har tjusats av Myndighetens
sköna salar till att tystna och fördummas
- om de talar så är det om låga, enkla ting
och om de någonsin ger sig av till fjärran land
så är det bara av rutin och gammal vana
ingen av dem klarar längre att förstå
vad det är de ser, samtliga har de mist
sin förmåga att förklara och tolka
vad som sker

Likväl påstår de om och åter igen
likt en skadad papegoja, att det är
de som står för fakta och sanning
att det är genom deras ögon
världen blir klar och uppenbar
att de står för objektiva värden
och att allt utanför deras vetskaps
spännvidd måste vara lögn och
en förbannad konspiration

Vi själva har för
länge sedan slutat
tro och bry oss
om dem

Ja, vi är enbart fattiga
korpar som jagar längs
med världens kuster av
egen bister eld och drivkraft
men vi vet i grunden vad

vår uppgift kräver, vi tänker
inte sluta för att vinden
blåser snålt, nej, vi ämnar inte
ge oss förrän våra vackra bubblor
täcker hela denna trakt, om så
till papegojornas vilda förtret
och frustration

Följ med oss
om du vill och
vågar, vet att vi inte
tänker sluta förrän maktens
midvinter förvandlats till
en frihetlig form av vår

Ja, minns att vi
i sanning är sådana
som aldrig sätter punkt     

Hem

Får jag lov att längta hem

även om jag inte längre

vet var det är och vad

som finns där nu?

Får jag lov att tala

om grönskande ängar

djupblå himlar, lekande

stenar, sjöarnas fiskar
och skogens fåglar
även om jag någonstans
glömt var allt det
befinner sig?

I

Underjorden talar

sina gåtor, förklarar

sina lagar, dikterar

sina villkor, natten

dansar i sin logiska

rytm och så ofta märker

jag att jag faller med, jag

ger mig in i den konstruerade

myten, glömmer allt av himlar

och solljus, känslan av fast
mjukt doftande jord under
ben och fötter

Någonstans bortom orden

känner jag klangen av en

annan tid, en annan sorts

struktur, då livet var en plats

för hjältar och bildliga kungar

där också den lägste dräng

genom flit och strävan kunde
bygga stolthet in i ryggraden
där kampen förvisso fanns i överflöd
men var riktad mot drakar och demoner
istället för in mot ens eget hjärta

Kanske är den klangen ett minne

skapat av förförisk galenskap, kanske
är Underjordens beska föda och unkna
luft den enda berättelse som bär någon
form av rimlighet, kanske är denna
plats i sanning den bästa utav världar

Kanske borde jag stanna
invid Silvertronen, sluta
bry mig om den glasskimrande
nostalgi som hotar klösa mig itu,
möjligen är det här allt som någonsin var
de låga herrarnas historier all sanning

som någonsin ägt rum

II

Oavsett så försvinner
klangen inte ifrån mig
de drömska visionerna om
en värld med andra villkor
viker inte undan, vad det betyder
vet jag inget om, vad jag kan göra
för att ta mig till dem om möjligt
ännu mindre, men jag vet å andra
sidan säkert med mig att de
existerar och är till

Och så snart signalen ljuder
ska jag ta mig upp och ut
mot Timbuktus stränder eller
ännu längre bort om så är fallet
det jag önskar kalla hem kanske
inte längre är kvar i existensen
men så länge jag känner och hör
klangen inom mig så vet jag
mer om världen än det jag
råkar se rakt framför mig

Underjordens herrar
kan sedan säga vad de vill
fortsätta bygga sin skeva värld
på alla de monstruösa sätt de
nu behöver, deras land är
inte längre mitt

Mitt land
mitt hem finns
istället där Klangen
om Världen ovanför
hörs som allra starkast

Bortom Horisonten

Dröm älskling dröm

om det du inte sett förut

det som sover i dina

innersta rum, som ömt

väntar på att du ska

våga sätta fart

Lyssna inte på de som

rabblar regelböcker, på

de som hånglar med

fyrkanter och som inte

förstår ditt sätt att
vilja existera

När du kom hit var världen

byggd på ett visst sätt
statyerna var redan resta
rälsen lagd och riktningen
utstakad, ja jag vet vad du hör
alla omkring dig med harhjärtan
och fåraktiga takter tycker du
är galen, dumdristig och farlig
men de vet inte mer än det de ser
de har ingen aning om det som bor
i dina djup och det som ryms inom
dina ambitiösa händer om du
bara vill och vågar

De är sådana som inte tror på drömmar

som enbart lever av betong och asfalt

det som skimrar, det som flyter
det som chansar, det som hoppas
är för länge sedan dött hos dem

Igen

Lyssna inte på dem, bry dig inte om

deras sätt att ta sig an sina dagar, på

deras sätt blir du aldrig rik och lycklig
på deras vägar hittar du aldrig dit du vill

Våga ta dig upp mot bergen
våga se de trakter ingen annan
ännu tror på, våga dansa där du
tar dig fram och orka fortsätta
också när ingen annan finns kvar
med samma tro som du

Dröm älskling dröm

gränserna du ser är endast
diffusa tankar, hindren du känner
är mörka fantasier, de kan krossas
splittras, omintetgöras som sköra dimmor
så snart du sätter fart, så snart du
rör dig mot ditt mål

När du sen ser dig om
så kommer du upptäcka
att det är fler än du som gett
sig av - en svärm av hoppfulla
dårar emot allt av stelnade strukturer
men för allt som flödar av liv
och glädjefylld berusning

Ni kanske aldrig erövrar världen och

maktens stora salar, men jag lovar att
om ni inte retirerar, aldrig ger upp eller
viker av så kommer ni lyfta högt över
jordens tunga villkor, resa långt längre
än det som horisonten visar er

Ni kommer kunna förvandla det
som nu är en flyktig dröm till
handfast verklighet och det
kommer inte ens upplevas
som svårt

Så länge du tar dig mod

att slutgiltigt släppa loss 

Vitae

Jag känner livet
det är inte stort

märkvärdigt, rikt

eller något som

ger tidningsrubriker

i new york eller paris

men det råkar
vara mitt

Jag känner livet

hon smeker min

kind med salta

havsvindar, hon

kysser mina fötter

med solvarmt gräs

hon väcker mina

ögon med en värld

som bestämt sig

för att finnas

Jag känner livet

hon är ingen stjärna

eller någon som ställer

sig i centrum, hon har

inga oräkneliga resurser

till låns, men hon har en

dag, en minut, ett ögonblick

att ge mig och jag finner att

jag girigt tar emot allting

som jag får

Jag känner livet

hon är inte som

jag trodde eller
en gång kunde
drömma om, men
hon råkar vara min
hon råkar vara allt
som jag någonsin 
kan begära och
från djupet
önska mig 

Om Dada Eller Abba

intro

På väg hem i natten
inser jag att jag aldrig
varit såhär trygg

Jag
som alltid varit på jakt
efter en förlorad pusselbit
jag som alltid varit på flykt
från de som kan säga att
jag sviker, att jag är orsak
till skuld och stor förtret

Har plötsligt kommit fram
om inte till sanning, pompa
och ståt så ‘minstingen till
en trakt som säger mig att

du kan stanna som du är
läs gärna en dikt och berätta
förtroligt om din syn på Gud
men bry dig inte om spilld mjölk
och förlorade chanser, de finns
inte häromkring och förresten
finns det inte särskilt mycket
alls när allt kommer omkring

I

På väg bort i nattens bortre
mönster så förstår jag som
i ett smeksamt trollslag att
kampen- den är kort sagt
överflödig, att kämpa mot
monster inom en och mot
dårarna på gatorna stjäl tid
och andetag från det enda vi
helt och fullt kan göra- att steg
för steg, stund för stund
faktiskt leva så äkta
vi nu bara kan

Jag har inte mycket
två kopparslantar och
en sliten talent, men på
en avlägsen holme sitter
ett gäng änder i en tunna
och skrattar hjärtligt åt
min uppsyn, en säger
det du har är alldeles
tillräckligt, du är en del
av universums alla trappsteg
upp mot himlen- en kvadrat
av en spiral, en tårtbit ur en
triangel bort mot livets port
- varken du eller Obama vet
vad vi ska göra här, men allting
vi ser är i rörelse uppåt, framåt
djupare in till orkesterns centrum
in till symfonins crescendo

Om du känner rädsla
när vi forsar framåt
så är det helt okej
men ändå överflödigt
din existens är lugn
och trygg i båten
oavsett hur nära helvetets
bränder och oktobers länder
du känner att du är - vi reser
utan att röra en tåspets, vi växer
utan att behöva prestera ett vitten
utanför oss själva

II

Någon annan säger

I stunder av oro och mörker

fäst dina ögon på det som
ännu inte skapats, utanför
vår blick finns hav av solvarm
tomhet, ta dig dit och fyll i alla
blanka papper du finner, skriv
strofer av episk karaktär varhelst
ingen historia ännu blivit hörd
du ska se att du förstår, du ska se
att allt blir klart när du bara tar dig
mod och tid att släppa din kontroll
och börja fånga allt du ser

Vi kanske inte kommer fram imorgon
vi kanske måste följa några plikter
vad det lider, men skratta när
du vill, skaka vindskuggorna
ur träden när de jagat
dig för långt

I dig finns allting och när natten
kysser dig kanske också ingenting
lika fullt får du lov att ta plats
överallt du önskar och
i stunden har behov av

Svårare är det inte
lättare än så blir
det aldrig

outro

Och i nästa stund
blev min resas natt
en strålande grynings
morgondag

Destination Frihet

Oh, kära
vackra världsallt

Ge mig solljus
i ett drinkglas, ge mig
ett samtal om fraktionella
banksystem eller om innebörden
av en reaktionär samhällssyn, ge mig
dagar som flyger över solstekta fästningar
och kyrktorn, ge mig nätter som dyker mellan
gräsklädda klippstränder och vilt förbjudna barer
- kort sagt, ge mig något som jag för
en flyktig stund kan få kalla hem

I

På andra sidan kusten
vet jag säkert att allting
stilla fortgår enligt rytmens
alla regler, byråkraterna äter
sina luncher, poliserna sina
wienerbröd och Eliasson, Wikström
och åklagare Nykvist fortsätter göra
allt det som parasiter och blodsugare
nu har för verksamhet, vad vi än tar oss
till så lär de aldrig kunna med att sluta

-

men för en stund
under några korta andetag
så kan vargsläktet sluta existera
i ens egen värld och deras piskor
granater och militärkängor försvinna
ut som i en ond malariadröm

*

Istället
låter vi livet
vara en skimrande brygd
av dagar som dansar statslös samba
med varandra, nätter som bubblar sig
upp mot osedda himmelshöjder och jag
begriper i sanning inte detta, hur det går till
när en människa blir fri och vad som i grunden
kännetecknar en sådans särskilda existens

Men jag vet å andra sidan
hur det känns att bottna och
försvinna in i dessa själars sällskap
jag vet hur smaken av trygghet, glädje
och livslust kan fortplanta sig in i ens
system tills man inte längre förstår
hur världen överhuvudtaget
kan fungera annorlunda

II

Snart nog
är stunden ändå över
normaliteten tvingar in
vargarnas andedräkt i luften
de gråa männens dimmor
seglar oundvikligen in över
nejden och himlen täcks av
deras våta, fula filtar

Det är så det är, ja
det är oundvikligen så
verkligheten väljer att
spela sin sportboll, men
samtidigt går det att minnas
detta enkla efteråt

Anarki är i grunden
inget annat än att be
Gevären dra åt helvete
Frihet är föga annat än
att ignorera dem som
hellre slåss än
lever livet

Det kräver inga ambassader
eller diplomatbesök, inget partistöd
eller färdiga alternativ till stat
och välfärdsmonster- det enda
som krävs är att du och jag
och några vänner till gemensamt
glömmer Grisarnas regim för att
istället göra annat
-
till exempel
dra söderut för att
på korpars och ankors vis
njuta av det enkla faktum
att vi lever och är till

En dag till

Tanstaafl

Du står
på en tom tågstation
och märker att alla har gått
alla har åkt och du undrar hur
det kunde ske, varför skulle någon
vid sina sunda vätskor någonsin
få för sig att lämna dig

Så minns du
vad du hört en gång
ta aldrig det som inte
är till för dig att få, vräk dig
aldrig över de gåvor som
inte bär ditt namn

men du fnyser över minnet
inte spelar en sån sentens
någon roll hos dig

Det enda du har gjort
det är att spela enligt systemets
Rätta regler, intet mer, du har gått dit
du har kunnat, arbetat då klockan slagit
ätit när tid så har varit - du har inte brutit
några regler, inte avfyrat några vapen
bara följt med vattendragen och krävt
din rätt när du så har kunnat

De skrik och svordomar
som kantat din väg, de krökta ryggar
du därefter sett har formats har inte
varit av din skuld, nej som du säger:

du har bara önskat det goda
fram ur livet, du har velat bygga
torn som kysser himlen, trädgårdar
som badar av kristall och purpurfärgat vin
den som säger nej till sådant är blott en
oborstad barbar, en vilde ifrån förr utan blick
för framtidens visioner- vad finns det för skäl
att någonstans lyssna på en sådan?

Tystnaden svarar dig bara
med en tom och trasig vind
kvar bland dina halvfärdiga
palats och himmelstorn finns
inte ens korparna kvar

Så minns du
åter vad någon
en gång sagt dig

Det finns aldrig något som är gratis
och helt fritt för dig att ta, om du utan
motstånd strömmar fram i tiden så
minns att någon annan röjt din väg
om du med oförtjänt lätthet svävar
upp i rymden så kom ihåg att din
landning kan kosta dubbelt upp
- att den föda som du objuden
ätit från din nästas bord snabbt
kan förlora all sin smak och den
gemenskap som du njuter utan
att ge kärlek eller vänskap i retur
snart nog kan försvinna upp i rök

Du fnyser inte längre
stationen gapar tom
och staden är en
krater bakom dig
-
det enda du ville göra var
att bygga utopia för alla och
envar samt allra särskilt dig
du har slitit för ditt mål, spelat
enligt spelets alla reglar enbart
för allmänhetens fromma, för
att kunna bjuda in alla, ingen
enda ensam kvar till en festmåltid
förutan början, förutan slut

Och du ryser

när du märker

att vid spelets

allra sista drag

så finns inte en
enda smula
kvar

Vind

Min frihet 

bär smaken 

av en spröd 

och skakig 

vårvind

hon är blyg

försiktig, med ett 

förlåt och en ursäkt

förberedd i bakfickan

hon vill helst inte 

säga sitt namn 

och om du kisar 

kan du lätt 

glömma bort 

att hon ens 

existerar

Min frihet är lätt som ett bomullsdun

hon flyr vid minsta tvekan, hon rör sig 

inte i mörka gathörn eller invid 

hippiemönstrade gräsplättar

-

hon lämnar bakbundna dikter i bibliotekens 

kasserade böcker och viskar nonsensord 

till främlingar i barer utan namn

Min frihet vet nästan ingenting

min frihet är redo att springa 

till skogs närhelst hon får

*

Jag vet vad jag önskar mig 

av verklighetens villkor, om något 

så mindre hårda väggar, färre batonger 

utspridda längs stigarna, jag önskar 

en logik som talar sanning och 

som vägrar gömma sig, jag önskar mig 

en himmel som kunde tala klarspråk

En stabil yta att fästa mina fötter på

ett vindskydd emot stormens värsta stötar

ett tak från svavelsyran som aldrig slutar falla

Men inget sådant är 

och min frihet får 

fortsätta att finnas 

som en vind

Aldrig Ensam

Vet en sak

När du blir anfallen av ormar

när orkaner och cykloner tagit

sikte på dig, när ingenting längre

följer din existens melodier så

förlora inte modet, sänk inte

ditt huvud, bli inte rädd för

vare sig mörker eller kyla

Varje strid, varje kampfylld

stund måste en gång ta slut

och utanför de svarta molnens

välde väntar alltid det djupaste

av solsken, när krigets larm och

stridens kaos har tystnat så är

det din sång som kommer ljuda

över nejden

Min vän

Se dig inte om, ge inte efter

för det onda och tappa aldrig

ditt hopp, oaktat vad du möter

och vilka hinder som än vill

krossa din väg så är du aldrig

själv därute, oavsett vilka odds

du måste överleva och vilka
motståndare som än väntar

på just dig, så är du aldrig ensam
om att stå med draget svärd på fältet

du kommer aldrig bli någon

som faller likt ett ensligt

löv mot marken

Vadhelst du
behöver vilken
brist du än behöver
uppfylld, vilken mörkrets
känsla du än behöver
dela sällskap med

Så säg bara ett ord

så finns vi vid

din sida, ända

tills det att
själva dagarna
tar slut

Zenit

intro

Ty någonstans där
finns frihetens kärna
i att ordlöst omfamna tanken

på det högsta som tillvaron

klarar av att ge dig och samtidigt
nagla sig kvar i de yttersta kanter
som ens egen existens består av

I utrymmet däremellan - vid

den sommarängen, i den

stilla oceanen, på den granitfasta

klippan – där finns inte du
och inte heller någonting
du står för     

I

Du kanske inte tror mig

men jag har sett Apollo

ta sig ner från himlen

enbart för att hälsa på

ett av jordens barn, jag

har hört havet sjunga i

toner byggda av guld

och ljushyllt purpur
jag har känt min hud

vibrera av det som bara

cymbalklingande sagor

är villiga att tala om

och jag
vet att
allt detta
är sant

*

Du kanske inte bryr dig

men jag har sett en världslig

sandstrand förvandlas till en

utsökt bit av själva himlen

jag har dansat fram min själ

till en kör av orkestrala färger

Jag har tagit molnen i famn
och byggt om dem till en
pulserande drömväv, där
allting klarar av att äga rum
där ingenting någonsin
får för sig att vara
omöjligt

II

Du kanske inte lyssnar mer
men jag har lyckats krama
vårens ankomst, jag har kysst
Neptun och hånglat
med Poseidon mitt
på ljusa dagen

Jag har blickat in i existensens
mest vibrerande epicentrum
och är det något jag fått förstå
ja, är det något jag in i benmärgen
klarat av att uppleva

Så är det att jag aldrig
någonsin har skäl
att vara rädd, jag kan se

Universum och alla
hans vilda bandhundar
i vitögat och ändå klara
av att skratta - ljuvligt
och bekymmersfritt

Jag kan ta mig an Junker Javier
och alla hans rabiata vargdemoner
utan att för en stund vika undan blicken
säg vad du vill, ge mig all djävulskap
du har, jag vet var jag har varit
och vilken sorts sanning
jag har funnit
och då

outro

Kan du inte längre röra mig

Vykort Ifrån Kungsparken

intro

Jag vill tala

om våra gator

om tiden som vi

fick ge varandra

men jag undrar

vem i hela fria

världen som
skulle vilja
lyssna

I

I dessa dagar gapar
gatorna av tomhet
de sånger vi placerade

under asfalten är inte
längre där, våra fåglar
har flyttat och de solstrålar
som gnistrade fram sin helt
egna melodi inför oss befinner
sig på nya platser med mer liv

och högre hjärtslag

Antar jag

Jag vet inte längre om ens

du har tid och möjligheten

att höra på mina förflugna

ord, kanske rusar livet 

i missilfart där du håller

hus, kanske har du hittat

nya språk och tungomål
som gör dig stum och tom
inför det jag vill tala om

Men om du hör
så skulle jag vilja
berätta för dig
om de länder och
strandkanter som
jag har lyckats finna
om en inre värld
i universums vida
galenskap som andas
i en takt som en
sådan som jag
klarar av att
förstå

Än vet jag inte mycket
om denna världs struktur
och med tiden lär skuggorna
från oktobers riken finna
mig också här, men just nu

just nu får luften lov att
skimra av stark syrerik
förväntan

II

Minns du
vad vi talade om
under våra vilsna
promenader vid den tiden
hösten fick för sig att vara vår

Minns du vår oro och
grovhuggna ångest kring
tillvarons oändliga förvirring
kring de stängsel vi såg framför
oss och hur vi inte kunde ana

hur våra bräckliga förmågor

någonsin skulle kunna ta

oss över alla hinder

Jag vet inte
om det jag får
se och höra i dessa

mjuka dagar är sant

i någon verklig grad

Kanske är allt bluff

och vackert säljprat

kanske är allt en
karismatisk illusion
för själar som inte kan
sluta längta sig bort, ut
och härifrån, men om

det finns ett senapskorn

av sanning i allt jag nu

tar del av, så subtilt känner
doften av, så är det inte

långt kvar till det

Att jag lär mig flyga

Hindren, stängslen, bergsmassiven

får göra som de önskar, ställa sig

i frisparksklunga över alla fält
jag ser om de så vill

Ifall det jag nu bränner
in i ryggmärgen får lov
att bära frukt så är galaxer
och djupa solsystem min
nästa målbild, de gruskorn

av bekymmer som världen
envisas med att babbla om
är inte något jag tänker
märka av, de ska sakna
chans och möjlighet att
ens försöka knäcka mig

outro

Cara, jag vet som sagt inte om

du hör mig, kanske är Kanadas

vidder dig alldeles tillräckligt

kanske är den dans som livet

bjuder dig allt som du behöver

men om du ännu känner oro

ångest och panik över världens

trånga strukturer och deras

sätt att lyckas krossa
livets rytmer

Ta dig över hit
på vår strand
i vår gömda dal
finns ännu plats
för många och jag
säger dig, väl här

så kommer allting
bli dig begripligt

Ett syrerikt
andetag

i taget

Frontlinjen

intro

Jag vill kunna
trolla bort all
ondska ifrån
dig och dina

länder

Säga med
mjuk och mäktig
stämma att inget
ont någonsin
kommer ske med
dig och det som
du anser vara ditt

I

Jag vill säga att

verklighetens villkor

aldrig ska få gälla dig

-
jag vill rida ut på tusen

vita springare, eller på

ett Lejon som vet vad han

är till för och krossa denna
torra värld och dess trista
form av bastakt

I ett lättvindigt trollslag
besegra träsktrollen i väst 
och skogens östra vargar i
en strid om livets bistra

typ av basrytm
-
för att därefter göra dig
till enväldig drottning
över allt jag känner till

Få se dig i den roll jag i mitt
hjärtedjup vet att du förtjänar
jag vill krossa natten och dess
makt över det ömma, korta liv
vi är satta att hantera, jag vill

så gärna att min vilja ska
få lov att vara sann

-
att i nästa andetag ska allting

vara så som vi en gång
naivt och hopplöst ändå
tröstlöst drömde om

Att alla ändlösa dagar av andnöd

och molnigt jävla mörker
i en enda axelryckning
för alltid ska vara belägna

i en annan sorts galax

II

Jag vet att det inte är så det fungerar

de förluster vi utkämpat är till

för skam och lärdom och vi ska

se dem varje stund som vi önskar

något annorlunda än att
tappert ta oss framåt

Men jag ser ständigt
ditt gråtmilda ansikte
framför mig och jag känner
lika ofta av mina märkta muskler
längs min sida, och jag kan
inte annat än önska livet
differentierat, en smula skillnad
mot den vardagspuls som
tydligen alltid måste
vara till
-
men framför mig

mig så en tyst malteserriddare
med svärdet höjt för åtgärd
och jag säger dig det, min
barndoms drottning och
tappra vårvind, vad än nostalgin

viskar i mitt öra så vill jag
aldrig, aldrig vara
hans offer

Jag måste kämpa en ny strid

längs nya linjer, och jag vet

inte längre vad någon

av dem innebär, kanske vinner
jag något utav värde också
i dina avlägsna termer, kanske
är allt en kamp för korpar

jag aldrig kommer se, ännu

mindre någonsin känna

någon värme från

outro

Oavsett så vet jag nu
när jag måste slåss och

då signalen går så får

allting brista eller

bära, du får vara

vem du vill, om

frontlinjen kallar

så är det där

jag är

Med eller

också utan
dig, men

likväl alltid

redo för vad

som än krävs

utav mig

Ett Meddelande Från Fixarna

Var hälsade

Vi från
Oss som Håller Ordning
vill bara säga och få sagt
att det vore både ovist
och synnerligen naivt
-
Att en enda gång
lystra till de som
tydligen tagit sig
till livsuppgift

att misskreditera

Oss och allt

vi står för

Tänk på

att utan oss

så har ni

ingenting

-

Det är vi som bygger

vägarna, sjöfartslederna

det är vi som får städer
liksom lantliv att överleva
det är vi som ser till att
själva regnet faller
när det ska

Utan oss

så finns det ingen

sjukvård, ingen av

er skulle kunna räkna

eller läsa, ja själva Gösta

vet om ni skulle klara

av att ens stå upp utan

att vi fanns till hands

Ni inser väl att utan

vår genomtänkta

ordning skulle ilskna

styrkor från Eurasien

och Oceanien vara här

i ett enda blixtsnabbt
ögonblick, allt vi har
och gemensamt
äger skulle
plundras ner till
minsta tegelsten

-
Om inte vi var här

skulle vår värld
så som den känns

igen idag raseras ner
till ett raseri av kaos

innan någon av er
ens försökt förstå

vad som hänt

Lyssna aldrig
någonsin på de
som hävdar att
Skatt är Stöld

och Krig är Mord

Det förstår ni väl

att vi som förlänats

med plikten att agera

polis och militär nödgas

kräva vissa förutsättningar

Vår makt härstammar

ickeligen ifrån Gud
men välan ur ett
ansvar gentemot ditt
och alla andras väl
och bästa

När vi rånar de som enbart
skött sig själva när vi slaktar
de som inte höjt ett finger
emot oss så finns det alltid
synnerliga skäl

Även om du inte
ser dem så lita på oss
våra vägar är ibland
outgrundliga, men de
leder alltid framåt
ett steg i taget upp
mot Utopins höjder
var så säker

Nej, vår makt är inte
ifrån Gud, men vi
har likväl kompetens
nog att leda samhället
till en plats högt ovanför
det himmelska

Tro Oss på
vårt ord som
Riksdagsmän

II

Tvivlar du på oss

och vår genuina strävan

så gör du dig själv
och hela din omvärld
en enorm otjänst

Utan oss ingen himmel
och ingen solvarm jord
att stå på, utan vår ömma

välmening inga verklighetens

ramar för dig att forma
ditt liv inunder

Vi vill bara säga
och få sagt att vi är
trötta på de virriga lögner

och de mossiga amsagor
som sprids av de som vet alltför

lite om hur livet fungerar och
om hur världsordningen
behöver se ut 

Realiteten, den är farlig

varje individ du möter

kan vara en avig ovän

eller hätsk fiende, utan

våra vapen och vårt fundament
av kompromisslöst våld så
skulle allting falla samman
i en djungel utan ände

Förstå att det de

säger om en tillvaro

av fred och ömsesidig

strävan är en myt, ett

tillstånd där människor

tjänar på att i glädje

hjälpa och i samförstånd
assistera varandra är
blott en ondsint bluff

Det måste
det vara

Vad skulle ni annars
ha för nytta
av oss

?

I Varje Form

intro

Vid hängmattans skyddande

lunder står en febrig gås

på scen och orerar för
allt han har och är

Med självsäker lidelse formulerar

han en svartröd bild av knutna

nävar och smattrande fanor, och han

frågar med en öppen, spelad förvåning

varför det aldrig står några kristna

moderater här på scen, varför är
aldrig några högresta kapitalister
med monokel och cylinderhatt
i dessa sammanhang

’Är det så, är det ändå så att det är sant

att dessa varelser skiter i kultur och
det som gör livet värt att leva
-
Är det så, är det ändå så att det
enda de ser och bryr sig om är
kapitalets kalla stålar och
den döda, fula materia
som de producerar’

Jag vet inte längre hur

men i nästa nu var jag

själv på scenen, darrande

av helig harm och med

svartgul glöd i ögonen
sa jag

I

Jag är nu inte moderat
i någon enda mening
tvärtom är jag mer radikal

än någon av er slöa slashasar

någonsin har varit, ni tar

allt ni ser för givet, ni

vet inget mer än det
ni får er bekvämt
serverat

De svärd ni så sturskt vill
tala om, de hugger enbart
nedåt, inför överhet och

de med verklig makt bugar
ni vid första bästa tärningskast

ni förmår inte mer av strid

och motståndskamp än

vad en kastrerad narr

kan klara av

och det är ni som talar

om revolution, om en

morgondag med andra

dofter

Ni talar om alternativa
verkligheter, om att börja
om och att få andas i fria
nya former, men ingen
av er vet ett dyft om vad
verkligheten i sanning
är för något, ingen av er
har ens yttrat intresse
om att få dricka av
källornas allra
klaraste vatten

och det är mig

ni fnyser åt

Jag vet att ni tror att
en människa av tro
och simpel längtan
efter frihetens och
självägandets signum

är en man av förtorkad

ondska, en kvarglömd
dront från tider som 
är tänkta att dö ut

Att någon som söker sig
nedåt, mot äldre tiders

berggrunder måste vara
allierad med makt och
övermän, om man inte

vet att följsamhet emot
gårdagens toner för alltid
leder till förtryck och slaveri
så är man inte värd sin livsluft
än mindre någon form av frihet

II

Ni måste förstå att ni har fel

in till minsta bokstav och

snedställd formulering

jag själv har inte mer
än en ilsken energi och

en halvhänt ordbok som vill
kasta sig ut på varje trottoar
men också i versform ska

ni få se hur djupt och

skevt ni ljuger

Ingen av er älskar livet
ni vränger världen ut

och in, kallar svart

för vitt utan att ta in
hur universum långsamt
imploderar framför er
 

Ni hyllar mångfald och tusen

blommors spridning, men
bygger fängelser under

lovsång till de som stjäl

och slaktar för er räkning

Ni avskyr pengar
och de som skapar välstånd
men tvekar aldrig inför
att äta deras färska limpor
utan att ens ge ett enkelt
tack tillbaks - 

det enda ni serverar

i gengäld är framspottade

slagord om rättvisa
och frusna rättigheter

Ni tror på förnuft och
sekularismens nya himmel

men vid varje logisk tanke

skriker ni som skrämda

träsktroll, ni är fanatismens

barn som inte längre står

på någon jättes axlar, men

ni märker ingenting

Ni har blivit blinda
döva, ni har tappat

all er känsel och
har inte längre
någon aning om

hur världen doftar

utanför era stängda
källarrum

Finns så mycket mer

att säga, men snart

så rasar taken så

det enda som finns
kvar att yttra är

Leve Friheten

I varje form
som går