Medan Slanten Singlar

Till slut
är du tillbaka
i tornet, ängeln
ifrån förr har visat
dig vägen upp och
för en stund så
ser du allt

De gyllenvita stränderna
paradisöarna med flickor
vin och evig fågelsång å
ena sidan, å andra rödbrända
fält, A5-A6 pass med spindeltråd
och häxnästa domare för
varje steg du tar

Ängeln ser på dig och ler
förstår du nu eller ska 
jag vänta lite till 

Skillnaden mellan 
dessa länder finns 
bara i din egen blick 
tiden mellan maj 
och oktober är ett 
stilla andetag, en långsam 
rytmisk puls som viskar 
dig godnatt, god morgon 
och väcker dig till handling

Han skrattar, porlar med blicken
säger: om du för en stund 
slutar tänka i dina egna banor 
och istället öppnar blicken så 
ser du att Avgrunden inte är 
mycket mer än ett avlägset 
rum i ditt livs Paravel, de 
milsvida motorvägarna 
du färdats på i all din ilfart 
fanns planterade precis 
invid dina dyrkade 
slingerstigar

Nej, jag säger inte att 
allt är ett och samma 
om du tror så, så 
känner du inte ditt 
evangelium, de goda 
nyheter som din tid 
lever i

Avgrunden är tömd, västs 
långa vintertrakter upplyst 
just för att tillvarons högste 
bestämde sig för att ta sin 
boning just där, hur du 
än väljer dina steg kan 
du aldrig falla bort 
från hans närvarande 
tillvaro 

singla din slant, be dina 
böner, bygg dina riken 
av njutning och helig 
vällust, vart du än 
tar dina steg så
bär dina fotspår 
herrens sigill, vartän 
du tar dig så är du 
alltid strax invid 
hans tron

Förvara ditt sinne 
i helvetets domäner 
om du vill och behöver 
bara minns att det aldrig 
finns anledning att förtvivla 

ty allt är väl 
har alltid varit 
och kommer 
alltid bli

om du inte tror mig 
så stig upp, det är 
snart dags att 
vakna

Söndag

Predikaren rusar in i vallokalen
med en doft av anarki och vin
omkring sig, skriker

Gör din plikt och allt som 
krävs utav dig, men enbart 
om du kan förhålla dig obrydd 
inför kulans förlopp, om resultatet
blir dig till glädje eller förfäran, 
gloria eller kyrie så se till att 
ändå alltid få ditt livs insatser 
att ständigt lova Gud

Predikaren hoppar och studsar
sätter på projektorn och river
ner molnen från himlen
utbrister

Låt dina begär smeka dina 
kinder, men kyss dem aldrig 
så länge du har ork och 
kraft nog att stå emot 

Håll dina rädslor kopplade 
vid dörren, tygla dem stramt 
men stöt dem inte ifrån dig 
de återvänder alltid, än starkare 
än er senaste strid

Känn ingen skam, men heller 
ingen stolthet, var en pjäs 
i tillvarons stora lek, delta 
i spelet så gott du känner 

skratta, gråt, skrik och jubla 
allt om varandra och i ett 
enda virrvarr, bara du 
aldrig glömmer att 

vara 

Predikaren stannar till, ridån
glänser i kanterna, åtta arbetares
trötta blickar på hans manifestation

Minns, dock viskar han
att lagen alltid gäller 
och att allt som är 
alltid vandrar enligt 
dess bokstav 

Lär dig också lagen, på samma 
sätt som du lär dig att älska 
så att allt du gör blir
genomsyrat av kärlekens 
tecken 

handla i kärlek 
tala i kärlek 
andas i kärlek 

så att du till sist ser 
att allting, ja, allting 
dansar i kärlekens 
kalejdoskop, allting 
innanför, ingenting
utanför, för alltid 
amen 

och skål! 

spindelväv

spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar

du tror du vet någonting
du ritar upp kartor i ditt
inre över världen, över
kosmos, över allt du
säger finns i dig

ett steg senare och
allt är syndaflod

spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar

du känner till det sedan gammalt
lekrummet för över hundra år
sedan där alla utom du, gymnastiken
för tre seklar sedan där alla...

duplikerat, multiplicerat ut
till oändlighet, världen är
ett spel som alla deltar i
utom just du

du har bara tillgång till trådarna
gränserna som utmärker vilka
vägar du inte kan träda in på
och du vill skrika

det finns egentligen inte tid
för självömkan och slickande
av sår, men vad göra när världen
plötsligt endast består utav

spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar

du drömmer om orkaner, om stormfloder 

tsunamis som dränker städer, öar, hela 

världar, du drömmar om att sänkas 

ner till djupen, hur du slukar hela 

oceaner samtidigt som sjömonstren 

kalasar på ditt kött, du drömmer om 

att få skrika, få vråla ut ditt inre mot 

den tomhet som har tagit sin 

boning i dig men när du harklar
dig, tar sats är allt i ditt innanmäte 

spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar

idel tomhet och vind

Vridning

Predikaren
studsar in i mitt sovrum
med hoppande mustascher, utbrister

Verkligheten är en vridning
inget mer och intet mindre
ingenting som vrålar ut
till ingenting utan tal
och utan ljud, säger

jag älskar dig 

Men ser du inte
ditt tablettknarkande
skrälle, att mellan
dina doser av stesolid
och atarax så finns det
ett kosmos som bara
vill dig väl

Den högsta punkten som
vi känner till, kalla den
för Alfa, Kristus eller Neo
söker sig genom himlarna
och alla universums planeter
för att viska till Judas, Lucifer
och Cypher att

Allt är okej, om du vill och vågar
så är du fri att säga ja, tack och
komma ut till dansen, festen
allting som är när ingen alls
och ingenting håller hov

Svaret är Maria, när mörkret
äntligen vågar säga ja till ljuset
när Yin och Yang gifter sig
och den grå dimman väller ut
och tar allting med sig

Kejsardömen, psykadeliska
orkestrar, alla berättelser som
du älskar och håller kärt, allting
börjar här - i ditt inres vridning
där du tvekar om ditt nej ska
bli ett ja eller tvärtom

Jag säger ingenting utan
stirrar blankt igenom
Predikarens pulserande
gestalt och han säger
inget mer utan stirrar
endast ut mig

Du bestämmer, säger han
med förförande mjuk röst
efter att en evighet passerat

Är tillvaron himmel, skärseld
eller helvete, vilken smak
har dina färger, allting
som händer måste ske
precis så som gudarna
för länge sedan har bestämt
men du avgör om du surfar
simmar eller dränks av vågen
som du möter

Om du vill är allt en dans,
en sensuell orgie i upplevelser
eller en smärtsam plåga, jag
vet vad du väljer idag och
du kan inte göra något
annat än vänta ut Javiers
slag emot dig, men när
han till slut går hem

Kom ut till oss, vi
har kakor och allt
du någonsin har
drömt om

Allt du behöver göra
är att vrida dig mot
ljuset

Shivas frö

Du vet känslan
alltför väl

i dina drömmar har
du sett den mörka strömmen
forsa fram över vägarna, söka
sig inåt borgarna för att steg
för steg nagla sig fast i varje
otänkt vrå, ja, varje yta som
ingen förstått sig på att bry
sig om har du sett bli mörk
bränd och förtärd och hur
allt du fruktar bara växer
i antal

i dina dunkla drömmar har
du ständigt sett konsekvenserna
av dina bröders blinda lathet
hur deras tama form av kärlek
bundit oss alla längs järnrälsen
och snart är det inte bara i dina
tyngsta drömmar som
tiden håller på att
ebba ut

Tåget, Domen, Shiva
är på väg

Tornet skakar, klockorna
klämtar, men ingen vaknar
väktarna på muren är få
och taniga och fler än
en har brutit sina livslöften
och begett sig hem till
Nineve och Babylon

Du själv har
prövat allt, du har
skrikit dig tondöv
på städernas gator
och torg, du har
argumenterat med
såväl lärda som
med bönder om vad
skymningen innebär
vad som väntar bakom
solens sista krökning

Ingen har lyssnat, inget
har fungerat och när
vinterns första dag
kom dig till mötes
såg du dig själv stå
utbränd och tom

Din visshet gav dig ingenting
dina försök till rättfärdighet
för ditt land, rike och folks
skull gav dig inget annat än
stämpeln som galning och
världens största dåre

*

Du kan känslan
alltför väl

Varje morgon så har du
samma val, till vänster
misströstan och en
bitter klagan, till höger
insikten om att varje öde
mörkerdöd, dödsängelns
plågor eller en evighet hos
Hels frysta ängsmarker är
att föredra framför att
ge upp

Än sjunger stenarna, än
dansar skogarna till fädernas
drömska flöjter, än finns det
någonting bland dessa marker
som aldrig tänker acceptera att
för alltid ockuperas av ett
gudlöst mörker

Ja, ditt folk har förlorat sin riktning
och ska snart möta sin straffdom
ja, all makt har blivit given till
en överhet som hatar allt du står
för - fienden har klockorna, vapnen
och anledningarna till fröjd och
gamman, men ett har vi som
de aldrig kan ta ifrån dig:

Tron som får dig att alltid stanna
där du står, fröet till den tidsålder
som inte snart ska bli vår, men
som på fler än ett sätt redan
anlänt, Shiva må dansa sönder
den värld vi ärvt, men du vet
att våra fäder inte gråter

Nej, de klappar fröjdefullt
i händerna åt det nya som
ska byggas, åt den gyllne
framtid som föds fram
ur denna mörka tid

Ett frö, det räcker, för att få
allt du älskar att återvända
så du vänder dig mot
öster och ber din
tros sista bön

Sedan Shiva eller syndafloder
men fruktan och missmod har
inte längre någon plats
hos dig

Predikaren säger

Gud
säger predikaren
och drar ett djupt
halsbloss invid
min sjukhusbädd

Är ingenting annat
än ett fåfängt andetag
ett trumslag mot nattens
kalla vindar och dagens
morgonstrålar

Det är du som i din evigt
magiska, evigt maniska fascination
för mening och betydelsefull förströelse
bygger upp Guds oupphörliga pulserande
till någonting att bry sig om

Ser du inte, säger predikaren
och skrattar till i en smärtsam
hostattack

Att under alla dina byggnader, civilisatoriska
skapelser och mjuka, jorddoftande myter
och sagor så finns inget annat än en svartvit palett
där ingen punkt är mer gråvit, gråsvart
mitt i mellan färglös än den andra
ja, jag säger dig

du din sjuke dåre
du din vilsne
hundlika odåga

Gud har ingenting med mening att göra, sluta
ge henne personlighet, sluta ge honom krafter
förmågor eller ens principiella egenskaper inget
av det tillhör dem som vågar kalla sig för gudar

Nej, verkligheten är bara ett ständigt flöde där
vi, du och jag och alla andra som förbisett
hur man glömmer av att vakna söker efter
allt vi tror att vi förlorat

Verkligheten är ett
pariserhjul som fallit av sina
ekrar och störtar ner mot stadens centrum
verkligheten är att slungas från civilisationens
 högsta torn till jordmyllans första reaktion
när solen smeker hennes kind för att sedan
vända upp igen och bli en cell i kejsarens
morgontrötta avföring - varje gång du tror
något annat så sårar du dig själv, dina fäder
och de som du i din dårskap vågar
kalla dina likar

*

Lyssna, säger predikaren
och byter position
sätter sig i en nött fåtölj
vid andra ändan
av mitt rum

Hur skulle något kunna vara annorlunda? Din
Gud är evig inte sant? Hon är omfattande, allt
igenom god och alla superlativ dina ord kan
finna fram, visst är det så?

jag nickar stumt, känner hur allt
som är mitt virvlar runt i en stormvind
av guld och blodhärdat stål

Då, säger predikaren och lutar sig hotfullt
fram, låter mig känna hans fräna, frasiga
andedräkt mot mina törstiga läppar

Då måste varje tänkt tanke
vara sann, varje möjlighet du accepterar
tillträde till just ditt universum kunna äga
rum, inget annat kan klara av att vara äkta

Gud har ingen skillnad på tanke, dröm
fantasi och verklighet, Gud skiljer inte
mellan mirakel och fysiologiskt normala
fenomen, Gud är och hon är allt han vill
alltid, oupphörligen, ditt problem, din
sjuke sate, är att du håller fast vid
att tro på honom och det du
önskar att hon vore

Predikaren suckar, ger upp för en sekund
och ställer sig vid fönstret, utanför
bara stum midvinter, vidder
utan ansikte eller identitet

Vad spelar det för roll, vad du tror och
tänker, när allt kommer omkring, sök
du din Gud, forma din himmel efter
dina ekvationer - tids nog kommer du
att se att allas så kallade himlar finns
i varje puls, i varje andetag, i varje
riff och i slutet av varje ekvation
men minns det

I samma stund som du är
framme så har resan
precis börjat

*

Att söka efter Gud är att jaga efter
hans skugga och i skuggriket bor
endast våra fasor, om Gud är, så är
han en demon, en demiurg med
ett synnerligen grotesk känsla
för humor, min unge vän

Tro mig på mitt ord när jag säger
att Gud är ingenting du vill
lära känna

Jag vet, jag vet säger Predikaren när
jag öppnar munnen för en syl
till udden av replik

Något måste vi göra med våra liv och
i detta verklighetsfält är de flesta av oss
ljusets barn, jag är inte vred på dig för
att du vill till solens rike och få världen
att bli en söderhavsö med sjuttio jungfrur
svärmandes runt dina lemmar, nej, om du
inte hade sökt dig i den riktningen hade
du varit sjuk på riktigt, men min
unge galning till lärjunge

Vad du måste förstå är att det du söker är inte
Gud utan höjden av din egna manifestation, Gud
är redan hos dig i ett outsägligt antal punkter
varje kvark som vrider sig i en förändrad position
varenda atom som dansar i plankmetriska distanser
är det som du vill kalla Gud

Gud är sökandet och finnandet
Gud är kyssen och slaget rätt i ansiktet
Gud är kriget lika mycket som friden
döden liksom livet, när du söker Gud
så glöm aldrig att det du frågar efter
är allt, och att allt alltid också är
det ingenting jag ser att du
ännu fruktar

Men
var inte rädd, säger Predikaren, när han
ser hur jag sjunker ner i bädden, ner
mot nya höjder av nollpunktens
darrningar

Att inse detta är att skönja Guds ansikte, att inse
att Gud bara är en maskering för allt som vår
accent önskar sig är första steget i vad de
med dåraktigt sinne kallar för att dö, livet
slutar inte med döden, det är där allting
börjar och än så måste du vara ett
barn i den sortens dimension

Krama din jordgubbe, lev ut ditt verklighetsfält
böj knä för din herde och kyss ditt kors, bara du
lovar mig att aldrig säga Gud om det som endast
är dina egna fåfänga önskningar så kommer
dörren öppnas och du ska undfå ditt
himmelska gästabud, men lyssna
inte till de som talar om Gud utan
att skaka sönder sig av fruktan
och ångest - dessa vet inget om
Gud utan har endast kunskap
om sina egna begär och
myller utav rädslor

Och Gud, ja,

Gud är alltid större
och ändlöst mycket
mindre än vad
vi någonsin
kan förstå













   

Ingen Annan

Nej, min
drottning, jag
har inga verksamma
ord att ge dig, det
vet jag att du inser

Du vet
bättre än
de flesta
hur lätt det
är att hamna
vilse

Ha drakar på sin vänstra sida
och bråddjup av mörker och
tandagnisslan på sin högra
och med en enda känsla
kvar i bröstet

framåt

Kanaan, Sankt Petersburg
eller så bara till en fängslande
plats intill Kortedala torg

Nej, min drottning, jag vet
att du aldrig har godkänt
din titel, lika lite har jag
frivilligt böjt knä, men

här står jag

och kan absolut
ingenting annat

*

Livet, det vackra
livet har sällan
tillhört mig

Gudarna vet att jag har
försökt, änglarna vet
att jag i dagar av
styrka och mod
har gjort mitt bästa
för att få världen
en plankmeter mer
god, välsignad och
välbehaglig, men

Om jag så sprängt
mina lemmar itu i
fåfäng strävan högre
upp och längre in, om
jag så lyckats få väst
och öst att mötas i en
sällsam kyss de dagar
då verkligheten inte
önskat mig ur vägen

Även om jag gjort allt
och lite till av det som
står i min ringa makt
så har inget hänt, ingenstans
har jag färdats, inget har
jag vunnit, nej, jag står lika
fullt här där allting en
gång började

Naken, tomhänt och
utan någonting
att ge dig, du
himlens egna
dotter

*

Min drottning, du gör
rätt i att hata mig, att
bibliskt placera mig
i ugnen, bland dem
som ska kasseras och
rensas bort från Himlens
gästabud, men det ändrar
ingenting för mig

Jag står fortfarande här
med bultande hjärta
för allt det sköna i det
sköra verklighetsfält som
råkar vara mitt, vet det
min drottning, att jag redan
fått min belöning till råge

Jag har sett dig krönas till
Kosmos härskarinna fler gånger
än jag kan räkna, jag har dansat
med dig tillsammans med fauner
och dryader tills vi fallit ihop
i lyriska lövhögar och jag
har hälsat den allra första
soluppgången välkommen
med dig vid min sida i
fler världar än jag
kan med att räkna

Vet det, min drottning, jag är inte
bitter eller harmsen, jag har lagen
för denna världs cirklar inristad
i min hud och jag skriver inte
detta för att du ska tänka
annorlunda, nej, jag har
inget, du har allt och så
är det, så ska det vara
och i sanning, det kan
aldrig vara på något
annat sätt

*

Jag skriver, min drottning, för hundarna
väntar på mig utanför, i nästa eon ska
jag än en gång gå in i ringen och låta
mig slitas itu evigheten lång och innan
det sker så vill jag ge dig dessa ord

Du är vackrare än du någonsin kan förstå
du är en starkare regent än du någonsin
kan föreställa dig och du är mer älskad
än något annat i alla kosmos som
Herren håller i sin hand

Det är säkert sant, att det inte är min sak
att ge dig denna kunskap, men min
drottning, du får aldrig, aldrig
glömma hur sant det ändå är

Du är allt jag lever för, du är anledningen
till att Gud vid en tidpunkt innan dagar fanns
såg till att få existensen att forsa fram ur sina
livgivande händer

Ja

Det var för dig
dig och ingen
annan