Båtens brev

Möt mig vid vitsippsträden
när solen stiger ned och när 
Jeremia än en gång medger
att allt är väl 

Glöm aldrig bort vidden
av hur älskad du är, jag 
vet att min tystnad är 
ett svårglömt brott, men 
jag svär 

På det att verkligheten 
följer allt vi gör i drömmens tid 
så älskar allt i min varelse 
ännu allt i din 

*

Möt mig vid vitsippsträden 
när tågen slutat gå, när dina
ekar fällt sina biljoner löv 
och du har mött din frid 

Medan cirklarna snurrar kan 
jag ingenting göra, bara låta 
hundarna skälla och tistlarna
gro, mina händer är bundna
min själ är gjord av dy 

men vackraste 

Jag svär 
på det att Gud aldrig har rört sig 
skapelsen aldrig har ägt rum   

Min kärlek till dig är tusen famnar djup 
och 145 himlaberg hög, det jag ser i dig 
kan inget ord i universum förmå sig
att beskriva

och säg bara ett ord 
så är jag där 

*

Säg bara ett ord 
så bryter vi sönder 
världen bit för bit 
klär av drakens kläder 
plagg för plagg 

Tills vi finner att vi står vid 
vid vitsippsträdens rot med 
skratt klingandes i luften, med
gyllene runor dansandes på 
våran hud och vi upptäcker att 

Det är här vi alltid har varit