Reaktion

Säg vad du vill
skicka en lavin 
av lögner mot mig
placera mig i en flod
av villfarelser och
felaktigheter, jag har
ändå slutat lyssna
på sådana som dig 

Jag vet vem jag är
jag känner min plats
i livets myller, är säker på
att det jag ser, känner och
ständigt rör mig i är sanning
och därtill sant på ett sätt
din sort knappast kan
förmå sig att förstå

Du tror att livet är ett sammelsurium
av obegripligheter och dunkla teorier
att inga distinktioner ryms i realiteten
att vår historia är ett bluffverk
själva verkligheten en dimridå
att alla och ingen i denna
sfär tvunget måste vara
ett och samma

Du och dina likar slutar aldrig
att förneka livets grunder, men
jag har tappat allt av tålamod
med sådant, jag har lärt mig
vad tillvarons fundament består
av och att jag i mig själv äger
en styrka som kan lyfta
bort allt ditt svammel av
förvriden tro, tröttsamt
förvirrade läror

Det är i mig, i min egen känsla
för ansvar och plikt som framtiden
tar form - det är i mig, i min vördnad
och respekt för det som en gång varit
som det förflutna lever kvar

Jag vill inte längre tro på talet om
meningslöshet och håglös dekadens
jag vill ha mod och styrka att ständigt
gräva djupare i existensens gömmor
för att se vad som dag för dag
är möjligt att vinna

*

Jag vet att det som väntar
är en kamp, att allt av värde
kräver uppoffring och strid
men ju längre bort från dig
och ditt vansinnes värld
jag hamnar desto mindre
rädsla för mörkrets fasor
bor kvar i mig

Jag vet nu att min strid
handlar om själva livet
den står för min frihet
mina fränders överlevnad
och min omvärlds själva
framtid, försök du
att hindra mig så
mycket som
du kan

Mitt Motstånd
blir du ändå
aldrig av med 

Gränsen

I

Jag har hört
om onda män
som placerat sig på
piedestaler och hästar
höga utav dålig luft
och som därigenom
tror sig vunnit rätten till en
mening och en ståndpunkt
om sådant de inte känner
till och knappast kan förstå

Jag vet inte om
det är en dålig dröm
eller en fånig fantasi
men jag har hört om
lömska kvinnor som
genom kluvna ord
och frågor drypandes
av gift försöker få upp
till ner och rätt
till fel

Ja, jag har hört att de
som inget vet och föga
sett ändå tror sig ha
rätt till åsikter om det
som inte är deras och
aldrig kommer bli

II

Jag är ingen märklig
person, inte någon
som vill slå brett
eller särskilt högt
jag ber inte om att
få höras eller synas
på världens stora
scener, nej, de tillhör
säkert någon annan

Det jag har, det är
min mark, det jag
äger är en förmåga
att medelst strävan
och slit transformera
kärlek, lust och glädje
ner i jord och åkermark
för att sedan se dem
återvända med sådant
som ger liv och välstånd
för långt fler än bara mig
och de jag kallar mina

Det är inte särskilt
mycket, men det är
- i detta nu och så länge
som jag själv avgör
och bestämmer-
endast mitt och
min egendom
att råda över
-
och du som
finlemmad byråkrat
lattesörplande miljömupp
eller verklighetsfrånkopplad
jurist kan säga vad du sen
behöver, tala du om lavskrikor
eller svamp och blåbärs rätt
att plockas, skrik om vargar
eller om en abstrakt allmännytta
– det gör ingen skillnad

Någonstans måste du
förstå att du kliver
över en gräns, aktiverar
en instinkt som har sovit
alltför länge i vårt
arma land

Du måste förstå att om
du tar ett steg till riskerar
du att hejdas av hötjugor
och armborst, ett ord till om
sådant du ej begriper
och förstår och det kan
bli det sista du får sagt

Gränsen för vårt tålamod
och gränsen för er dumhet
den gränsen, den går här

Som En Kastad Handske

intro

Jag är inte den du tror

jag spränger dina kategorier

dina slöa strategier att förstå

din omvärld, så snart du
öppnar ögonen och
ser åt mitt håll

I

Du

vill ha allt du känner
till på ett mjukt och
stillsamt schackbräde,
tydligt formerat för att
själv kunna utse bönder
liksom kungasläkten -
får du inte stöpa världen efter

dina hierarkier och strukturer

så vet du inte vem du är

Det som sticker ut och viker

av, det förintar du eller överger

till glömskans domäner, och när

Verkligheten sedan väcker dig

har du bara kvar
att skrika

*

Lyssna, jag säger bara
vad jag råkar se, vad mig
och mina intressen anbelangar
kan denna plats få brinna och
vrida sig till stoft utan att jag
har direkt anledning
att agera

Vill du min tystnad
så för all del, se mina ord
som luft och vilsen vind, det

blir aldrig mitt bekymmer

Men än en gång

och återigen, jag

talar bara om vad

mina ögon bevittnar

II

Och jag ser
människor som
rusar framåt i en
trasig mani så berusande
att de inte märker hur de
snart tagit sig varvet runt

för att krascha in i sin
egen svanskota

Jag ser en hemlös

tidsanda som likt

ett aningslöst barn

försöker uppfinna

godheten på nytt

denna gång utan

grundval eller kompass

- det som skapas är en

godhet som ska kännas

ha en smak av ljuvlighet

och brustna sommarblommor

Om den sen

verkligen är god

spelar inte riktigt

någon roll

*

Lyssna, jag hör inte hemma här

mina rötter härstammar från

andra trakter och mitt hjärta

tillhör högre himlar, om du

inte förstår vad jag vill säga

sök dig då till någon med

mjukare stämma, någon

som kan förmå sig att

tala det du kallar språk

Jag vill hellre tala ord som

går i räta linjer, om en verklighet

som fäster i sina givna konturer

- sagor och druckna fantasier

förmår inte att ge mig

någon trygghet

outro

Nej, ge mig realitetens käftsmällar

ge mig en mörk natt om så är, en

utmaning högre än Saturnus bergskedjor

Inte blir jag rädd för det, jag

har redskapen för att besegra

dem, jag vet vem jag är, varifrån

jag kommer och varför jag är här

Jag tänker inte blunda

och inte heller vara tyst

om det jag ser

Hantera det

Ord Mellan Marx och Mises

Någon sa

Låt oss riva ner
allt och börja om
från en fräsch och
nystruken startpunkt

En gång för alla ta oss
tillbaka till forna dagars
villkor, låt oss förinta minnet
av tyranniska konungar och
sluga rövarbaroner - sådana
som i girighetens tecken
med glädje går över lik
och brända hem för
att ta vad de vill ha

Låt oss bit för bit rasera
kapitalismens våldsamma
strukturer, ge till de som
inget har och alltför länge
hindrats från att äga det
som rätteligen tillhör dem

Låt oss hylla rättvisan
slå mot dem som alltför
länge tillåtits härska och
härja, de vars egendomar
stinker utav blod och
våld, låt oss beslagta
det som ändå inte
tillhör dem för
att sedan se

en ny gemensam värld
stiga upp från gyttjan

Någon annan sa

Ja, låt oss börja om från
en allra första början
stryk för en stund allt vad

historien berättar om sabelhugg
och krutrök, om maktmissbruk
och djupa oförrätter för att
istället se vad människan
är i sin egen rätt, hur hon
fungerar utanför textböcker
och akademiska salar, ja
vad som finns när endast
naturens lagar talar

Det vi ser är en ordning
som söker sin egen harmoni
som inte frågar efter våld
eller kontroll, där din nästas
glädje kan vara din egen vinst
och där den enes framgång
inte hotar den andres välfärd
utan förmår vara alla till
gagn och glädje

Det vi ser är inte en värld

som av nödvändighet behöver
vara fastnaglad i exakta grundvalar
utan istället en ständigt myllrande
marknad som med lätthet kan
förändra spelplanen när
det så behövs

Det behövs ingen centralplan
det behövs inga datorer för att
räkna ut hur allas samlade lycka
kan tänkas se ut, nej våga ge till
dem som har en vilja och en dröm
och du ska få se hur allas bröd och
fiskar växer, hur fler kan äta trots
att inget särskilt egentligen har hänt

förutom det

att friheten
har fått lov
att flyga fritt

Visst är det så att orättvisor
existerar, våldet finns i sanning
bakom närmsta krök också här
och nu, men ingenting förbättras
av att dela upp brädet i svart
eller vitt, onda, goda, ägare
eller hunsade slavar i ett fåfängt
försök att vrida klockan tillbaka
och återgälda de som för länge
sedan dött, förändringen bor
inte i drömmen om en annan
värld där människan fås en
alternativ struktur, ett nytt
sätt att fungera på, nej
-
den som väntar på att
det omöjliga ska inträffa
riskerar att få vänta
väldigt länge

Människan kan inte sorteras in
i fyrkanter och former, nej
hon har en tendens att ständigt
bryta gränser och korsa nya horisonter
även de som i hemlighet längtar efter
bärplockning och hönsskötsel kan
ha glädje av en värld där inte allt ägs
av alla, där inte behoven tvunget
mäts i millimeterform efter
ens tolkade förmåga
-

problemet du ser finns inte i dem
som agerar med egna ägor och talenter
utan i dem som lever för att hindra
och förgöra, hos dem som håller i kopplen
och nycklarna till buren, det är inte
andras frihet som är farlig, det är inte
kapitalismen som är din fiende
utan alltid de som väljer vapnen
över det öppna handslaget   

Som väljer tvånget över glädjen
kontrollen över kreativiteten
fyrkanten över den öppna
horisonten

ja, hos de som väljer
staten över anarkin

Tanstaafl

Du står
på en tom tågstation
och märker att alla har gått
alla har åkt och du undrar hur
det kunde ske, varför skulle någon
vid sina sunda vätskor någonsin
få för sig att lämna dig

Så minns du
vad du hört en gång
ta aldrig det som inte
är till för dig att få, vräk dig
aldrig över de gåvor som
inte bär ditt namn

men du fnyser över minnet
inte spelar en sån sentens
någon roll hos dig

Det enda du har gjort
det är att spela enligt systemets
Rätta regler, intet mer, du har gått dit
du har kunnat, arbetat då klockan slagit
ätit när tid så har varit - du har inte brutit
några regler, inte avfyrat några vapen
bara följt med vattendragen och krävt
din rätt när du så har kunnat

De skrik och svordomar
som kantat din väg, de krökta ryggar
du därefter sett har formats har inte
varit av din skuld, nej som du säger:

du har bara önskat det goda
fram ur livet, du har velat bygga
torn som kysser himlen, trädgårdar
som badar av kristall och purpurfärgat vin
den som säger nej till sådant är blott en
oborstad barbar, en vilde ifrån förr utan blick
för framtidens visioner- vad finns det för skäl
att någonstans lyssna på en sådan?

Tystnaden svarar dig bara
med en tom och trasig vind
kvar bland dina halvfärdiga
palats och himmelstorn finns
inte ens korparna kvar

Så minns du
åter vad någon
en gång sagt dig

Det finns aldrig något som är gratis
och helt fritt för dig att ta, om du utan
motstånd strömmar fram i tiden så
minns att någon annan röjt din väg
om du med oförtjänt lätthet svävar
upp i rymden så kom ihåg att din
landning kan kosta dubbelt upp
- att den föda som du objuden
ätit från din nästas bord snabbt
kan förlora all sin smak och den
gemenskap som du njuter utan
att ge kärlek eller vänskap i retur
snart nog kan försvinna upp i rök

Du fnyser inte längre
stationen gapar tom
och staden är en
krater bakom dig
-
det enda du ville göra var
att bygga utopia för alla och
envar samt allra särskilt dig
du har slitit för ditt mål, spelat
enligt spelets alla reglar enbart
för allmänhetens fromma, för
att kunna bjuda in alla, ingen
enda ensam kvar till en festmåltid
förutan början, förutan slut

Och du ryser

när du märker

att vid spelets

allra sista drag

så finns inte en
enda smula
kvar

I Varje Form

intro

Vid hängmattans skyddande

lunder står en febrig gås

på scen och orerar för
allt han har och är

Med självsäker lidelse formulerar

han en svartröd bild av knutna

nävar och smattrande fanor, och han

frågar med en öppen, spelad förvåning

varför det aldrig står några kristna

moderater här på scen, varför är
aldrig några högresta kapitalister
med monokel och cylinderhatt
i dessa sammanhang

’Är det så, är det ändå så att det är sant

att dessa varelser skiter i kultur och
det som gör livet värt att leva
-
Är det så, är det ändå så att det
enda de ser och bryr sig om är
kapitalets kalla stålar och
den döda, fula materia
som de producerar’

Jag vet inte längre hur

men i nästa nu var jag

själv på scenen, darrande

av helig harm och med

svartgul glöd i ögonen
sa jag

I

Jag är nu inte moderat
i någon enda mening
tvärtom är jag mer radikal

än någon av er slöa slashasar

någonsin har varit, ni tar

allt ni ser för givet, ni

vet inget mer än det
ni får er bekvämt
serverat

De svärd ni så sturskt vill
tala om, de hugger enbart
nedåt, inför överhet och

de med verklig makt bugar
ni vid första bästa tärningskast

ni förmår inte mer av strid

och motståndskamp än

vad en kastrerad narr

kan klara av

och det är ni som talar

om revolution, om en

morgondag med andra

dofter

Ni talar om alternativa
verkligheter, om att börja
om och att få andas i fria
nya former, men ingen
av er vet ett dyft om vad
verkligheten i sanning
är för något, ingen av er
har ens yttrat intresse
om att få dricka av
källornas allra
klaraste vatten

och det är mig

ni fnyser åt

Jag vet att ni tror att
en människa av tro
och simpel längtan
efter frihetens och
självägandets signum

är en man av förtorkad

ondska, en kvarglömd
dront från tider som 
är tänkta att dö ut

Att någon som söker sig
nedåt, mot äldre tiders

berggrunder måste vara
allierad med makt och
övermän, om man inte

vet att följsamhet emot
gårdagens toner för alltid
leder till förtryck och slaveri
så är man inte värd sin livsluft
än mindre någon form av frihet

II

Ni måste förstå att ni har fel

in till minsta bokstav och

snedställd formulering

jag själv har inte mer
än en ilsken energi och

en halvhänt ordbok som vill
kasta sig ut på varje trottoar
men också i versform ska

ni få se hur djupt och

skevt ni ljuger

Ingen av er älskar livet
ni vränger världen ut

och in, kallar svart

för vitt utan att ta in
hur universum långsamt
imploderar framför er
 

Ni hyllar mångfald och tusen

blommors spridning, men
bygger fängelser under

lovsång till de som stjäl

och slaktar för er räkning

Ni avskyr pengar
och de som skapar välstånd
men tvekar aldrig inför
att äta deras färska limpor
utan att ens ge ett enkelt
tack tillbaks - 

det enda ni serverar

i gengäld är framspottade

slagord om rättvisa
och frusna rättigheter

Ni tror på förnuft och
sekularismens nya himmel

men vid varje logisk tanke

skriker ni som skrämda

träsktroll, ni är fanatismens

barn som inte längre står

på någon jättes axlar, men

ni märker ingenting

Ni har blivit blinda
döva, ni har tappat

all er känsel och
har inte längre
någon aning om

hur världen doftar

utanför era stängda
källarrum

Finns så mycket mer

att säga, men snart

så rasar taken så

det enda som finns
kvar att yttra är

Leve Friheten

I varje form
som går 

Anarkistens Avfärd

Du står, vackrare än

någonsin, framför mig 

med en gyllene kvadrat

-

du säger med

gnistrande ögon att

inget annat i livet

behövs för att uppleva

universums godhet

Du demonstrerar glatt

hur den växer sig fram

i en milslång korridor

ut till en sfärisk rymd där

allting har besvarats, inga frågor

behövs, inga steg åt andra håll

är någonsin av nöden

Se bara till att lyda strukturen

säger du med heligt allvar, gräv ner

dig i manualens analyser och andas

dess syre tills inget annat finns

så ska du se att livet ditt blir

till en fin och galant liten

parad snarare än

du anar

Jag sväljer och försöker

springer genom midnattsparker

pressar mig genom sovrumspaneler

och kvarglömda diskrum, men jag

räcker inte till, får inte plats, tro mig

för dig och den form av liv dina ögon

talar om skulle jag kunna ersätta

samtliga mina beståndsdelar mot

härdat stål och raketbränsle, skulle

kunna riva av mig min vänstersida

för att skänka till gehenna, men

jag räcker kort sagt inte till

Du säger

okej, men vad du gör

åk inte offpist, ta dig inte

utanför verklighetens givna

ramar, du kommer ångra dig

väl i skuggorna är det inte säkert

att det finns en väg tillbaka

Men jag svarar att det är nog

dit jag måste gå, jag är ingen bergsget

med stenhårt grepp om tillvarons

samtliga paragrafer, jag är skapt

i en skepnad av ett vilset får

som måste rusa ut till världens vildmark

där finna mig en andningsrytm som får

mig framåt, uppåt, som låter mig

lossna ifrån nollpunktens

kalla marginaler

Allt du talar om

må vara sant och gott

för den med värdslig koll

och händig kontroll, men jag

har kaos i mina ådror, hyser

vilddjur i mina lungor, de får

leda mig till undergången

om så är och behöver vara, jag

måste tvunget följa dem

vart de än tar mig

Varje fyrkant måste sprängas

varje bur måste obönhörligen slås sönder

jag vill inte vara kättersk eller våldsamt

arrogant emot dig, stanna du i dina helgade

rutmönster om du så vill och så länge dina

dagar får fungera, men jag är och förblir

ett av andra rymders barn och kan

om det är så du väljer, inte finnas

i samma värld som du

*

Elden i mitt bröst vrålar

sig galen för varje sekund

jag blir kvar jag måste

rusa mot världens yttermarker

och ändlöst mycket vidare än så

hur det än är och blir med våra

respektive liv så behöver jag

Ge mig av

Bort från varje kvadrat

bort från varje mänsklig gräns

bort från varje rep och kedja

som hotar att hålla mig fast

Sedan

får lavinen

svälja mig och

vargarna jaga

mig för all

och evig

tid

Förblir jag fri

så gör det mig

ingenting

Dans Till Friheten

Jag vet vad

du tror, jag vet
vad du antar om

en sådan extremist

som jag

Jag är en sådan som vill

ha marschtakt in till oändlighet

ända ner mot de mörkaste av  

medeltider och längre bak än så

om det bara gick

Jag är en sådan som vill
ha själviskheten uppmuntrad
ända in i det metalliska kaklet
ända tills allting går sönder in till
det dystraste av absurdum

Och du själv-

är ju en sådan som aldrig
kan lyssna på mig, du lystrar till
frigjord kärlek och till solidaritet
du dansar till toner av en liberal frihet
som hånglar med social känsla för

allas rättvisa och det ska du göra

tills den dag du (eventuellt

möjligen, kanske) dör

Men du, om det är något, en sådan

erbarmlig stackare som jag, ändå tror på

om det finns en enda sak som mitt blod

ängsligt, otåligt, desperat bultar för så är det
att dansen ska få dåna också när allting annat
tystnar, så är det att tonerna av livets essens
banne mig ska fortsätta vibrera även när alla
och allting ovan jord sagt åt dem att lägga sig
och sova, att de ska vägra lystra och lyda ljudet
av dödens förbannade bomber
och granater

*

Jag vet vad du tror- men min vackraste vän- det

värsta jag vet är ljudet från rösterna som vet

precis allting, som säger åt alla och envar exakt hur

stegen går och vart, som ser leden i HD ultra framför sig

och älskar det, jag vill ingenting om någonting av det,
jag vill en dans som går exakt överallt och ändå ingenstans
en dans som spränger gränser bortom universums vidder
och längre bort än så, en dans som berättar sagor
innanför hjärteroten lika lätt som de barndomens
dofter du trodde att du glömt-

Jag tror på samban som äger rum
innanför blodomlopp och nervsamband
som kör sitt varv, sin eviga takt oavsett
om någon skulle lyssna
eller bry sig -

Och även om den dagen kommer då alla förnekar att
Hon ens existerar så kommer jag stå där och dansa hennes rytm

ja. dansa, dansa, dansa inför gevärspiporna och samtidigt
sjunga i falsett att ni aldrig kommer åt mig, skjut mig om ni vill
och när ni väl gör det så kommer ändå stenarna
fortsätta att dansa åt mig
det svär jag på

Du skulle bara veta- vackraste av vänner- hur djupt dansen går

innanför de stängdaste av rum, ovanför de högsta av tankar

pågår den som ingenting annat fanns och Hon har makt
att värma varelser av sten till liv, ja, Hon skapar mänskligt liv
från nästan ingenting, som om Hon aldrig någonsin gjort något annat
och nej, Hon liknar ingenting du känner till, skulle du försöka finna henne
så skulle Hon skickligt gömma sig, om du ville hålla henne instängd i din hand
så skulle Hon slita sig loss och bli till tusen andra ting du aldrig återfinner
- Frihetens och Euforins eviga dans lyssnar aldrig på order och dekret
Hon liknar ingenting som finns i denna trånga sfär, Hon hatar allting
som ens liknar kontroll, ja, sannerligen, Hon lyssnar enbart
på rytmer, impulser och sanslös extas.

Jag vet att jag är extrem som älskar henne

såpass högt, men om du hörde hennes musik

lika klart som jag skulle du vara
minst lika fanatisk
som jag

*

Så-
min älskade undersköna frände från världens vedervärdigt trista vidder-
släpp ditt kontrollbehov om allt utanför din egen puls, överge din önskan
om klara svar och raka, rustika rör, förkasta drömmarna om led på led
med människor som tjänar ett skäl ovanför sin egen strävan

Dansen, som korsar galaxer och krossar granit liksom stelnad marmor

förstår sig inte på något sådant, Hon bryter sig fri från exakt alla mallar
precis alla kedjor gjorda av varelser förutan livs levande musik i blodet
- Om du bara hörde hennes musik så som jag får göra så skulle du förstå
om du bara såg hennes mönster så som jag kan se dem
så skulle du fly hals över huvud
för att få vara med

- Det är något jag bara vet
med en dåres trofasta visshet
hennes logik är helt enkelt
så oerhört, fasansfullt
enkel och skön      

*

Men du, det gör ingenting om

det tar sin tid, Frihetens vindar

och dess mjuka toner klarar av

att vänta, de finns överallt oavsett

- se bara till att se med ögon förutan
tjärfyllda moln framför dig, höra med öron
förutan kollapsad bomull inom dig
och du skulle ana någonting
om det jag talar om

Men tills dess

är det bara

att ta dina myrsteg
åt än det ena
än det andra hållet
jag vet att vi som redan dansar
väntar lika fullt, så lång tid
som det nu behöver ta

Tålmodigt som själva berggrunden
Frustande som själva solvinden
på den dagen då allting
i detta arma kosmos

ska få bryta loss

Och musiken och
hennes dans äntligen

ska få bli oändligt fri

(Om du innerst inne
älskar den lika
mycket som jag

låt det inte ta
alltför lång
tid)

För Jag Ger Aldrig Efter

I 

Jag vet att jag är dum 

men jag har ingen anledning 

att lyssna på dig - säger du 

gå så tänker jag stanna kvar

som fastborrad i marken 

och med ett blankt ansikte 

mot alla ord du riktar mot mig 

Säger du stanna 

så tänker jag riva upp horisont 

som jordskorpor, resa härifrån 

innan någon av de dina kan 

tänkas veta vart jag är 

på väg

Jag vet att jag är korkad 

Att jag inte vet hur världen 

måste fungera enligt dig

att jag inte har en aning 

om hur dina galanta lagar 

regler och förordningar är 

tänkta att harmoniera i
en salig perfektion med varandra 

för allas vackra välfärd, för allas 

ljuvligaste trevnad - att jag alltid 

lyckas bortse från hur vis

och tankfull du är i din 

angelägenhet om varje 

enskilds goda  

jag vet att jag är tanklös 

utan varje vett och sans 

enligt dig 

II

Jag kunde inte bry mig mindre 

till skillnad från dig har jag sett vargarnas 

danser i centrum, jag har känt lukten av deras 

dyra cigarrer, hört ljudet från deras 

kristallklara champagneglas, men jag luras 

inte av dem, jag vet att allt de vill av mig 

är liv, märg och köttfyllda ben oavsett vad 

de sedan säger, jag tjusas inte av 

deras vackra varggrin och 

skulle aldrig kunna 

inte nu och 

aldrig mer 

Sen får du 

kalla mig precis för vad du känner 

säg att jag är dum, naiv och vettlös

skrik så bergen hör att mina drömmar 

aldrig kommer träda fram, att mina planer 

aldrig kommer kunna äga rum

att världen alltid kommer ägas 

av dig och dina likar 

det gör mig ingenting 

III 

Så länge du förstår 

att jag alltid kommer 

kunna säga nej, jag 

kommer alltid kunna 

vägra allt ni står för  

Det kommer alltid finnas 

vargar som dansar och vill 

att jag ska vara med, det 

kommer alltid finnas hundar 

som påstår att deras sällskap 

inte alls är farligt, att en äkta godhet 

bor inunder deras huggtänder, att

ifall en bara dansar med så kommer 

mjölken alltid flöda, honungen 

aldrig att ta slut  

Ja, det kommer alltid finnas vargar 

och deras hugade lakejer, men jag vet 

också att om jag säger nej så finns 

de inte hos mig, om jag vägrar lyssna 

så kan de inte fånga mig och du 

får tycka vad du vill - att jag är en dåre

en dummerjöns och en vettvilling 

Så länge jag inte är 

och aldrig blir 

som du

Så är jag fri