Edith

I min famn
så säger du
att du inte vill
vara vuxen, att
du inte vet hur
man gör och vad
som krävs och att
du är så innerligt
trött på vargarnas
jaktskrin huggandes
i ryggen

De som kommer
för att fråga vad
du duger till, hur
ditt resultat ser ut
vad du tänker göra
härnäst och i min
famn så gråtskriker
du att du verkligen
inte har någon
aning

Att du hellre än svarar
deras frågor tar din tillflykt
till skellefteå, bortre asien
en bortglömd ö i södra
medelhavet, vart som helst
som inte är i deras riktning
vilken plats som helst som
kan hålla kraven stången
pressen mot din halspulsåder
på en minimal nivå

Du vet att det som kallas livet
varken är en dans eller en mjuk
seglats genom söta majdagar, men
du har inte heller tackat ja till att
slåss mot dessa djupa skuggor
dessavidrigt frusna vidunder
att fly i vild panik genom alla
dina dagar är inte något du kan
se som ett liv värt sitt namn

Ja, du säger, med tårar mot min
axel att du gärna kämpar, att du
gärna greppar svärd, yxa och båge
för att ivrigt gå mot slagfälten, men
att det aldrig kan vara för deras plikt
och strävan som du strider

Att deras tomma skall, deras blodisande
krav aldrig kan få dig att förstå varför
du skall slåss, ja, du viskar i min famn
om det är på deras sätt jag tvunget
måste växa upp så vill jag
hellre avstå

Då vill jag hellre backa banden, gömma
mig bland grottor och i avlägsna skogar

hundarnas städer och de vackra folkens
salar får skimra utan mig, jag vägrar följa
deras vägar, tänker aldrig någonsin
möta deras krav

Vet att jag där kommer behöva strida på
ett tyngre sätt än någonsin hos dem, vet att

vad jag möter i min egen form av ökenrymd
riskerar att vara mer dödligt än tusen
utsvultna varulvar, men

Vad som än kommer
mot mig när jag själv

väljer att gå tänker

jag vägra vara rädd för

Vad som än strömmar
upp från djupen framför
mig, varje fara som jag
härefter möter kommer

Vara min

Ja du sa mot min bröstkorg
att jag blir nog aldrig vuxen
jag lär mig nog aldrig livet
så som andra tar sig an det
men steg för steg och en
soldränkt dag i taget ska
jag se till att detta liv
jag lever mer och mer
och till sist helt och
himla hållet

Blir Mitt
  

Att Vara Den Du Är

Jo, jag vet

Framtiden ter sig
lätt så dimmig, mörk
och hopplöst förvirrad
men minns för allt i världen
att vår sikt framåt är ringa
och det perspektiv vi
har till låns av nöd
är fastlimmat längs
marken

I

Bergen, de högresta
klipporna blir så enkelt
till omöjliga hinder, dimman
en ogenomtränglig sörja och
kontrasten mellan allt du
möter och dig själv alltför
ofta så brutalt, omöjligt
stor

Jag vet hur lätt det är att vilja
fly, att smälta in i mängden, bli
ett av alla andra får och usla hundar
med blå piller som huvudsaklig föda
men du vet också att du själv inte
längre har det valet, att just den
vägen nu och för alltid råkar
vara stängd

Du är så mycket och har oändligt
med val och vägar redo att öppna
sig inför dig, när du väl är redo
att släppa dina kedjor av oro
och ångest kommer du kunna
ta dig vart du vill, ha jordens
kontinenter och himlens
alla dimensioner till ditt
fromma förfogande

II

Ja, jag vet att du knappast
kan tro på så närmast
fånigt stora ord

När man själv ska ta sig framåt
så blir höga profetior och starkdoftande
välsignelser lätt till ett mindre skämt
och det är inte utan att du har rätt

Inte heller jag vet något om framtiden
och dess avlånga strukturer, men jag vet
när jag ser någon som förtjänar allt av guld
och grönskimrande gåvor som står att
finna där bortom horisonten

Jag antar att det jag vill säga
och få sagt är att jag önskar
att du orkar finnas till oavsett
motvindens styrka, att du alltid
ska lyckas hitta skäl att ständigt
välja din egen väg till Sanningen
och Lyckan, forma ditt eget sätt
att se på världens form
och skeenden

Oavsett vem som skrattar
eller föraktfullt fnyser
åt ditt val, det du har och är
finns inte hos någon annan
och jag kan bara hoppas

Att vad du än möter på din väg
och hur dina dagar än väljer
att formas att du aldrig, aldrig
någonsin ska behöva välja
att ge upp

Att vara den du är   

Reaktion

Säg vad du vill
skicka en lavin 
av lögner mot mig
placera mig i en flod
av villfarelser och
felaktigheter, jag har
ändå slutat lyssna
på sådana som dig 

Jag vet vem jag är
jag känner min plats
i livets myller, är säker på
att det jag ser, känner och
ständigt rör mig i är sanning
och därtill sant på ett sätt
din sort knappast kan
förmå sig att förstå

Du tror att livet är ett sammelsurium
av obegripligheter och dunkla teorier
att inga distinktioner ryms i realiteten
att vår historia är ett bluffverk
själva verkligheten en dimridå
att alla och ingen i denna
sfär tvunget måste vara
ett och samma

Du och dina likar slutar aldrig
att förneka livets grunder, men
jag har tappat allt av tålamod
med sådant, jag har lärt mig
vad tillvarons fundament består
av och att jag i mig själv äger
en styrka som kan lyfta
bort allt ditt svammel av
förvriden tro, tröttsamt
förvirrade läror

Det är i mig, i min egen känsla
för ansvar och plikt som framtiden
tar form - det är i mig, i min vördnad
och respekt för det som en gång varit
som det förflutna lever kvar

Jag vill inte längre tro på talet om
meningslöshet och håglös dekadens
jag vill ha mod och styrka att ständigt
gräva djupare i existensens gömmor
för att se vad som dag för dag
är möjligt att vinna

*

Jag vet att det som väntar
är en kamp, att allt av värde
kräver uppoffring och strid
men ju längre bort från dig
och ditt vansinnes värld
jag hamnar desto mindre
rädsla för mörkrets fasor
bor kvar i mig

Jag vet nu att min strid
handlar om själva livet
den står för min frihet
mina fränders överlevnad
och min omvärlds själva
framtid, försök du
att hindra mig så
mycket som
du kan

Mitt Motstånd
blir du ändå
aldrig av med 

Haven

De vilda vågorna sjunger 

inte längre, deras glödande 

raseri och otämjda glädje når inte 

längre några stränder 

De stora djupens andar har 

tröttnat på dårskapen och 

de futtigas stelnade tankar

de har inte tid med sådant 

som inte konstant flödar

av liv och energi och 

drar sig hellre bortåt 

för att möta andra 

kusters äventyr 

Lämnar landet 

i en torr och 

dyster tystnad

De som söker bygga stabilt 

konstruerade rektanglar må mysa 

i sin makliga ordning. men även 

de kan märka hur allting 

sakta vittrar sönder

Men havet lämnar aldrig länge 

tids nog ska tidvågen återvända 

med full, frustande kraft

Och då skall alla få se 

vad de har saknat

Ängarna

Det gömmer sig en 

rädsla bland fälten 

en krypande oro 

som bedövar och förlamar 

Någon har stulit ängarnas mod 

deras källa till glädje, någon

har vridit deras världsbild 

så att dagen gjorts till varg och så

att räddningen bara kan dölja 

sig i skuggan 

Borta är skratten 

lusten till skapelse 

och glädjefylld dådkraft 

borta är värmen och 

den stolta skönheten 

Kvar är bara flykträdd 

avundsjuka, faran 

har tagit över alla bräddar

men tryggheten har gjorts 

sjuk, falsk och galen

Onda lögner har ostört fått 

förgifta varje öppet landskap

men se, varje lögn är dömd 

att spricka och 

gå sönder 

Och då skall ängarna sjunga igen
vackrast av dem alla

Skogen

Den djupa skogen 

med sina dolda 

riken av ting och varelser 

ytans barn inte hinner 

med att bry sig om 

har sedan länge 

tröttnat på att 

tala inför döva öron 

Vilar hellre 

i sin tunga 

tystnad, gömmer 

hellre sina skatter 

än riskerar skänka 

dem till svin 

Väntar passivt 

när luften fylls 

av hetsigt, dåraktigt 

tal, skogens djup 

har råd att 

vänta tiden an 

Snart nog ska de 

som idag skriker 

ut sin sång alla 

tystna

Och då skall stenarna 

och mossan återigen 

ta ton

Bergen

De höga bergen 

bävar utav trötthet 

tiden har kastat 

sig emot dem 

ideligen sökt tvinga 

dem på knä

Allt ska de bära, allt ska de klara 

den nya morgonens snara 

ankomst har krävt mängder 

utav bördor, men nåde den som 

inte tar sin andel och stiger 

in i ledet 

De höga bergen, fjällen 

har kedjats fast vid plikten 

- de som enbart haft himlen 

som sitt mål och mening har 

tvingats bära och fostra främmande 

viljors barn mot sitt eget 

vett och vilja 

Snart nog kan deras 

sanna styrka vakna 

berg kan inte kedjas 

fjäll kan inte tvingas 

fast vid marken, en 

dag reser de sig 

åter upp

Och då skall inget i denna värld 

hindra deras stämmor