Österhavet sjunger i den sena sommarnatten
till en melodi jag sedan länge glömt och utan att
jag helt vet hur så minns jag rytmer som inte tillhör
mig något mer, minns gator som en gång skrattade
mitt namn, sätt att tala som en gång var allt
som detta liv ville handla om
Sedan tågen, kanada, de många evigheterna
av vinter och hur stängda blickar av sten
och järnströdd granit strax befolkade varje
gathörn som vår sort en gång vågade kalla sitt eget
- sådant som de äldre säger alltid händer, måste ske
världen vrids och sådant som inte äger rötter faller av
big deal kiddo
Men alltså, ja, inte för att jag är någon
som vet någonting värt att ha kunskap om
men jag vill mena tills det att mitt sista andetag
stjäls ifrån mig att vitsippsträd regerar, promenader
i rektangulära cirklar är själva essensen av det
vi är på denna platsen för att göra
Vi är inte kallade att veta någonting om ödlors liv
vare sig i i slott eller bland ökenländerna, vi har inte
fått i uppdrag att se till att siffrorna bland imperiets många
balansräkningar faller i sin rätta ordning, i min meningvill jag tro att det sådana som vi är satta till att göra är att se
Känna klangen i bröstet när korset träder in på scenenprästen rabblar sitt första amen, eller när förvuxna tjugoåringar
sätter det sista ackordet i sin psalmsång
vad händer då
Vi är inte sådana som har redskapen att tolka världens myller
i några som helst pregnanta mönster, men vi kan pejla djupen
i en grannsjäl en rastlös sommarkväll, vi kan försöka vinna klarhet
i vad en andevärld vill säga, vad det innebär att ständigt vara
omgiven av de heligas änglar
Sådant
Och ja, inte för att jag vet någonting, jag är
en sådan som hamrar ner svallvågor vid strandkanten
en sådan som gräver gropar bakom sandslotten
för att Atlanten ska ha någonstans att bo, är den som säger
till Augustinus, Luther, Lewi Pethrus att flytta på er, gubbstruttar,
här kommer den som kommer greppa världsalltet, brotta ner det
på hallmattan och säga till det exakt vad det behöver
höra om sig själv
Jag är en sådan som tar bara aningens för
stora tuggor av det andens smörgåsbord som
vår tid vill innebära, men jag har en hunger Tor själv
kan bli avis på, en törst som inga Lokes trick någonsin kan stilla
- jag är här för att jaga ner den änglagestalt som sitter på svaren
om så jakten går över kosmos halva vidder, över
planettrappor och jakobstegar
upp och ner
Svaren ska jag bara ha
Och ja, kanske är du möjligen lite likadan, eller också
är du någon som ska flyga till andra sorters trakter när världen
vrider sig vidare framöver, kanske hamnar du i Gudruns vardagsrum
Kalles salonger eller Gretas många pirer i din egen jakt för att få
tillvarons melodier att gå ihop för dig, det spelar i grunden
inte så stor roll
Myten över alla myter formar dina dagar lika mycket som den
skapar mina, mästaren vid tempelporten vet sina skäl
för att låta våra vägar slingra sig fram genom framtiden
just så som de behöver göra, för att vi en dag ska hitta
fram till kosmos främsta topp - jag är mest glad att stigarna
krockade en stund i ett somrigt Göteborg, i en hemlös Vasapark
under en gemensamhetens form av dagar
Ja, det enda jag vill säga och få sagt innan
österhavets sista klang har ljudit ut är väl att
om du har tid för att låta dina inre rum av rektanglar och kvadrater cirkla sig i en promenad eller två också i den tid som väntar framåt så vill jag inget annat än att kunna vara all game, så länge som jag får
