Skogen

Den djupa skogen 

med sina dolda 

riken av ting och varelser 

ytans barn inte hinner 

med att bry sig om 

har sedan länge 

tröttnat på att 

tala inför döva öron 

Vilar hellre 

i sin tunga 

tystnad, gömmer 

hellre sina skatter 

än riskerar skänka 

dem till svin 

Väntar passivt 

när luften fylls 

av hetsigt, dåraktigt 

tal, skogens djup 

har råd att 

vänta tiden an 

Snart nog ska de 

som idag skriker 

ut sin sång alla 

tystna

Och då skall stenarna 

och mossan återigen 

ta ton