söndag 26 mars 2017

Lillebror

Och ekarna
sjunger sin
stillsamma sång

-
den om himlarnas
eviga vägar och de
skyhöga krav som
kantar dem


Ja, de sjunger om portar
gjorda av glas, om hur mycket
det kostar att ta sig fram, hur
högt priset är för att om
möjligt lyckas
ta sig in


Och du viskar i nätter som jag
desperat försöker glömma att
Lillebror, kom ihåg att
vad du än gör, hur du än
dribblar dina teser, hur du
än försöker få villkoren att
ändra sin struktur så har du
i allra sista hand, när allt
i kosmos landat i sin givna
position inget annat val
än att bistert acceptera
faktum

Himlen flyttar aldrig på sig
vägen dit ändrar aldrig
form och mening, det
spelar ingen roll hur
mycket du bönar och
ber om en förändring
hur starkt du önskar
att kosmos skulle vändas
upp och ner för din skull
inget kommer hända och
den plågsamt smala stigen
har all tid i världen på sig
att vänta på din milda
besinning
 

Visst, lillebror, inget hindrar
dig från att slå Paulus på käften
i ditt rum och brotta ner fyrkanter
på rad när du sitter vid ditt skrivbord

Ingen tänker stoppa dig från att söka
ändlöst nya horisonter - jagad av ditt
hjärtas rädsla och ditt kötts desperata
svaghet kan du svepa över galaxernas
ökenrymder så mycket som du känner
du vet att du förr eller senare
måste ta dig hem

Ekarnas sång stiger upp mot himlen
målar allt i ett brandgult solsken
slotten och de magiska städerna
tar eld och brinner upp, men sången
stannar kvar, berättar om allt jag
kämpar för att glömma, om skönheten
som öppnar sig när man inte längre
orkar fly, om briljansen som börjar
dansa om man för en stund vågar
stanna sina steg


Lillebror, viskar du igen, om så
ditt liv bara består av ömma skärvor
om allt som är kvar av ditt mod och
din höga längtan är spillror från en
kaffekopp, om du inte längre minns
var sådana som vi hör hemma någonstans
så lyssna aldrig på den stora tomheten
ge inte akt på ropen ifrån skogen, där
finns det ingen ledning och aldrig
minsta lilla som du får
lov att kalla hem

Lillebror, jag vet att du avskyr en värld
där fåglarna ständigt kysser dig för att
sedan flyga till andra sidan universum
ett liv där kontinenterna kommer
för att knäcka dig och sedan kräva
att du står upp och betalar dina
skulder, men ännu har du något
i dig som inte fördärvats utav
vargarna, än äger du något
som resonerar med sången
ifrån höjden

Och jag vill bara be dig, att när
nätterna växlar form och nästa
gång vargarna bjuder dig till strid
försök att minnas allt vi en gång
såg tillsammans, försök att för
varenda dag som ges dig hitta
de vägar som ett steg i taget
bär dig hem, även om
de svider som eld mot
såren i din hud

Ekarna sjunger för vår tid
och för allt det sällsamma
som ännu väntar, jag hoppas
att du snart ska orka se
vad det betyder
för att sedan
stämma in  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar