intro
Jag är inte den du tror
Jag är inte den du tror
jag spränger dina kategorier
dina slöa strategier att förstå
din omvärld, så snart du
öppnar ögonen och
ser åt mitt håll
öppnar ögonen och
ser åt mitt håll
I
Du
vill ha allt du känner
till på ett mjukt och
stillsamt schackbräde,
tydligt formerat för att
själv kunna utse bönder
liksom kungasläkten -
får du inte stöpa världen efter
till på ett mjukt och
stillsamt schackbräde,
tydligt formerat för att
själv kunna utse bönder
liksom kungasläkten -
får du inte stöpa världen efter
dina hierarkier och strukturer
så vet du inte vem du är
Det som sticker ut och viker
av, det förintar du eller överger
till glömskans domäner, och när
Verkligheten sedan väcker dig
har du bara kvar
att skrika
att skrika
*
Lyssna, jag säger bara
vad jag råkar se, vad mig
och mina intressen anbelangar
kan denna plats få brinna och
vrida sig till stoft utan att jag
har direkt anledning
att agera
vad jag råkar se, vad mig
och mina intressen anbelangar
kan denna plats få brinna och
vrida sig till stoft utan att jag
har direkt anledning
att agera
Vill du min tystnad
så för all del, se mina ord
som luft och vilsen vind, det
så för all del, se mina ord
som luft och vilsen vind, det
blir aldrig mitt bekymmer
Men än en gång
och återigen, jag
talar bara om vad
mina ögon bevittnar
II
Och jag ser
människor som
rusar framåt i en
trasig mani så berusande
att de inte märker hur de
snart tagit sig varvet runt
människor som
rusar framåt i en
trasig mani så berusande
att de inte märker hur de
snart tagit sig varvet runt
för att krascha in i sin
egen svanskota
egen svanskota
Jag ser en hemlös
tidsanda som likt
ett aningslöst barn
försöker uppfinna
godheten på nytt
denna gång utan
grundval eller kompass
- det som skapas är en
godhet som ska kännas
ha en smak av ljuvlighet
och brustna sommarblommor
Om den sen
verkligen är god
spelar inte riktigt
någon roll
*
Lyssna, jag hör inte hemma här
mina rötter härstammar från
andra trakter och mitt hjärta
tillhör högre himlar, om du
inte förstår vad jag vill säga
sök dig då till någon med
mjukare stämma, någon
som kan förmå sig att
tala det du kallar språk
Jag vill hellre tala ord som
går i räta linjer, om en verklighet
som fäster i sina givna konturer
- sagor och druckna fantasier
förmår inte att ge mig
någon trygghet
outro
Nej, ge mig realitetens käftsmällar
ge mig en mörk natt om så är, en
utmaning högre än Saturnus bergskedjor
Inte blir jag rädd för det, jag
har redskapen för att besegra
dem, jag vet vem jag är, varifrån
jag kommer och varför jag är här
Jag tänker inte blunda
och inte heller vara tyst
om det jag ser
Hantera det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar