Gomorra

Jag har så länge
blivit arg vid
närmsta tanke på
Stat och mänskligt styre
ja så snart jag hört deras namn 
har jag velat spotta och fräsa
i okontrollerad avsky

Ja, vid närmsta tanke
på alla dessa vapen
som har riktats mot
oskyldiga och försvarslösa
på hur många som har gjorts
till änkor och faderlösa
enbart på grund av någons
maktfulla nycker eller
lustfyllda ondska så har
jag önskat vända världen
upp och ner, krossa
städernas palats och
dyra fästningar, tvinga
själva himlarna
på knä

Så mycket av
mänsklighetens mörker
hennes plågor och stunder
av djupaste svaghet rättfärdigas
med hjälp av maktens medel
de som hugger sin nästa i sank
ursäktas med att utan just
dessa svärdshugg skulle någon
annan plåga komma i dess
ställe och så får allting
pågå, ännu ett varv, ännu
en dynasti och ytterligare
en civilisatorisk cirkel 

Utan att fåren klarar
av att vakna, utan att
någon tydligt säger att

Nu är det nog, nu är
det dags att säga nej
till alla sorters styren

Ge oss fred och
ge oss gärna välstånd
men om det måste köpas
till priset av vår frihet
och vår rätt att själva
skilja rätt från fel och
ont från gott så kan
det lika gärna vara

Vi kan vara fria och
vi kan vara era slavar
men vi kan aldrig vara
både och, och i så fall
väljer vi hellre friheten
-
vad den än
sedan må
ge oss

Nej, istället bara tystnad
ifrån flocken av får, hundar
och schimpanser och jag märker
nu hur min vrede långsamt
har förvandlats till en tung
och dyster sorg 

Kanske staten är en boja som
mina medmänniskor lärt sig
att älska till den grad att ett
liv förutan den inte längre
går att leva - kanske herrarnas
vapen, förtorkade bröd och
barocka skådespel blivit en
vana det skrämmer allt för
mycket att lyckas
vara utan

Kanske det bara är jag
och några dårar till som
kan se en värld som inte
bärs upp av våld
och tvång

Och möjligen är det så
att det är dags att dessa
utav oss tar det vi har
för händer för att sedan gå
utan att en gång se oss om

när schimpansernas städer
sakta börjar brinna