Predikaren säger

Gud
säger predikaren
och drar ett djupt
halsbloss invid
min sjukhusbädd

Är ingenting annat
än ett fåfängt andetag
ett trumslag mot nattens
kalla vindar och dagens
morgonstrålar

Det är du som i din evigt
magiska, evigt maniska fascination
för mening och betydelsefull förströelse
bygger upp Guds oupphörliga pulserande
till någonting att bry sig om

Ser du inte, säger predikaren
och skrattar till i en smärtsam
hostattack

Att under alla dina byggnader, civilisatoriska
skapelser och mjuka, jorddoftande myter
och sagor så finns inget annat än en svartvit palett
där ingen punkt är mer gråvit, gråsvart
mitt i mellan färglös än den andra
ja, jag säger dig

du din sjuke dåre
du din vilsne
hundlika odåga

Gud har ingenting med mening att göra, sluta
ge henne personlighet, sluta ge honom krafter
förmågor eller ens principiella egenskaper inget
av det tillhör dem som vågar kalla sig för gudar

Nej, verkligheten är bara ett ständigt flöde där
vi, du och jag och alla andra som förbisett
hur man glömmer av att vakna söker efter
allt vi tror att vi förlorat

Verkligheten är ett
pariserhjul som fallit av sina
ekrar och störtar ner mot stadens centrum
verkligheten är att slungas från civilisationens
 högsta torn till jordmyllans första reaktion
när solen smeker hennes kind för att sedan
vända upp igen och bli en cell i kejsarens
morgontrötta avföring - varje gång du tror
något annat så sårar du dig själv, dina fäder
och de som du i din dårskap vågar
kalla dina likar

*

Lyssna, säger predikaren
och byter position
sätter sig i en nött fåtölj
vid andra ändan
av mitt rum

Hur skulle något kunna vara annorlunda? Din
Gud är evig inte sant? Hon är omfattande, allt
igenom god och alla superlativ dina ord kan
finna fram, visst är det så?

jag nickar stumt, känner hur allt
som är mitt virvlar runt i en stormvind
av guld och blodhärdat stål

Då, säger predikaren och lutar sig hotfullt
fram, låter mig känna hans fräna, frasiga
andedräkt mot mina törstiga läppar

Då måste varje tänkt tanke
vara sann, varje möjlighet du accepterar
tillträde till just ditt universum kunna äga
rum, inget annat kan klara av att vara äkta

Gud har ingen skillnad på tanke, dröm
fantasi och verklighet, Gud skiljer inte
mellan mirakel och fysiologiskt normala
fenomen, Gud är och hon är allt han vill
alltid, oupphörligen, ditt problem, din
sjuke sate, är att du håller fast vid
att tro på honom och det du
önskar att hon vore

Predikaren suckar, ger upp för en sekund
och ställer sig vid fönstret, utanför
bara stum midvinter, vidder
utan ansikte eller identitet

Vad spelar det för roll, vad du tror och
tänker, när allt kommer omkring, sök
du din Gud, forma din himmel efter
dina ekvationer - tids nog kommer du
att se att allas så kallade himlar finns
i varje puls, i varje andetag, i varje
riff och i slutet av varje ekvation
men minns det

I samma stund som du är
framme så har resan
precis börjat

*

Att söka efter Gud är att jaga efter
hans skugga och i skuggriket bor
endast våra fasor, om Gud är, så är
han en demon, en demiurg med
ett synnerligen grotesk känsla
för humor, min unge vän

Tro mig på mitt ord när jag säger
att Gud är ingenting du vill
lära känna

Jag vet, jag vet säger Predikaren när
jag öppnar munnen för en syl
till udden av replik

Något måste vi göra med våra liv och
i detta verklighetsfält är de flesta av oss
ljusets barn, jag är inte vred på dig för
att du vill till solens rike och få världen
att bli en söderhavsö med sjuttio jungfrur
svärmandes runt dina lemmar, nej, om du
inte hade sökt dig i den riktningen hade
du varit sjuk på riktigt, men min
unge galning till lärjunge

Vad du måste förstå är att det du söker är inte
Gud utan höjden av din egna manifestation, Gud
är redan hos dig i ett outsägligt antal punkter
varje kvark som vrider sig i en förändrad position
varenda atom som dansar i plankmetriska distanser
är det som du vill kalla Gud

Gud är sökandet och finnandet
Gud är kyssen och slaget rätt i ansiktet
Gud är kriget lika mycket som friden
döden liksom livet, när du söker Gud
så glöm aldrig att det du frågar efter
är allt, och att allt alltid också är
det ingenting jag ser att du
ännu fruktar

Men
var inte rädd, säger Predikaren, när han
ser hur jag sjunker ner i bädden, ner
mot nya höjder av nollpunktens
darrningar

Att inse detta är att skönja Guds ansikte, att inse
att Gud bara är en maskering för allt som vår
accent önskar sig är första steget i vad de
med dåraktigt sinne kallar för att dö, livet
slutar inte med döden, det är där allting
börjar och än så måste du vara ett
barn i den sortens dimension

Krama din jordgubbe, lev ut ditt verklighetsfält
böj knä för din herde och kyss ditt kors, bara du
lovar mig att aldrig säga Gud om det som endast
är dina egna fåfänga önskningar så kommer
dörren öppnas och du ska undfå ditt
himmelska gästabud, men lyssna
inte till de som talar om Gud utan
att skaka sönder sig av fruktan
och ångest - dessa vet inget om
Gud utan har endast kunskap
om sina egna begär och
myller utav rädslor

Och Gud, ja,

Gud är alltid större
och ändlöst mycket
mindre än vad
vi någonsin
kan förstå