du tror du vet någonting
du ritar upp kartor i ditt
inre över världen, över
kosmos, över allt du
säger finns i dig
ett steg senare och
allt är syndaflod
spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar
du känner till det sedan gammalt
lekrummet för över hundra år
sedan där alla utom du, gymnastiken
för tre seklar sedan där alla...
duplikerat, multiplicerat ut
till oändlighet, världen är
ett spel som alla deltar i
utom just du
du har bara tillgång till trådarna
gränserna som utmärker vilka
vägar du inte kan träda in på
och du vill skrika
det finns egentligen inte tid
för självömkan och slickande
av sår, men vad göra när världen
plötsligt endast består utav
spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar
du drömmer om orkaner, om stormfloder
tsunamis som dränker städer, öar, hela
världar, du drömmar om att sänkas
ner till djupen, hur du slukar hela
oceaner samtidigt som sjömonstren
kalasar på ditt kött, du drömmer om
att få skrika, få vråla ut ditt inre mot
den tomhet som har tagit sin
boning i dig men när du harklar
dig, tar sats är allt i ditt innanmäte
dig, tar sats är allt i ditt innanmäte
spindeltrådar, silkestrådar, snubbeltrådar
idel tomhet och vind
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar