intro
Jag vill kunna
trolla bort all
ondska ifrån
dig och dina
länder
Säga med
mjuk och mäktig
stämma att inget
ont någonsin
kommer ske med
dig och det som
du anser vara ditt
I
Jag vill säga att
verklighetens villkor
aldrig ska få gälla dig
-
jag vill rida ut på tusen
jag vill rida ut på tusen
vita springare, eller på
ett Lejon som vet vad han
är till för och krossa denna
torra värld och dess trista
form av bastakt
torra värld och dess trista
form av bastakt
I ett lättvindigt trollslag
besegra träsktrollen i väst
och skogens östra vargar i
en strid om livets bistra
typ av basrytm
-
för att därefter göra dig
till enväldig drottning
över allt jag känner till
Få se dig i den roll jag i mitt
hjärtedjup vet att du förtjänar
jag vill krossa natten och dess
makt över det ömma, korta liv
vi är satta att hantera, jag vill
-
för att därefter göra dig
till enväldig drottning
över allt jag känner till
Få se dig i den roll jag i mitt
hjärtedjup vet att du förtjänar
jag vill krossa natten och dess
makt över det ömma, korta liv
vi är satta att hantera, jag vill
så gärna att min vilja ska
få lov att vara sann
få lov att vara sann
-
att i nästa andetag ska allting
att i nästa andetag ska allting
vara så som vi en gång
naivt och hopplöst ändå
tröstlöst drömde om
Att alla ändlösa dagar av andnöd
naivt och hopplöst ändå
tröstlöst drömde om
Att alla ändlösa dagar av andnöd
och molnigt jävla mörker
i en enda axelryckning
för alltid ska vara belägna
i en enda axelryckning
för alltid ska vara belägna
i en annan sorts galax
II
Jag vet att det inte är så det fungerar
de förluster vi utkämpat är till
för skam och lärdom och vi ska
se dem varje stund som vi önskar
något annorlunda än att
tappert ta oss framåt
Men jag ser ständigt
ditt gråtmilda ansikte
framför mig och jag känner
lika ofta av mina märkta muskler
längs min sida, och jag kan
inte annat än önska livet
differentierat, en smula skillnad
mot den vardagspuls som
tydligen alltid måste
vara till
-
men framför mig
tappert ta oss framåt
Men jag ser ständigt
ditt gråtmilda ansikte
framför mig och jag känner
lika ofta av mina märkta muskler
längs min sida, och jag kan
inte annat än önska livet
differentierat, en smula skillnad
mot den vardagspuls som
tydligen alltid måste
vara till
-
men framför mig
mig så en tyst malteserriddare
med svärdet höjt för åtgärd
och jag säger dig det, min
barndoms drottning och
tappra vårvind, vad än nostalgin
med svärdet höjt för åtgärd
och jag säger dig det, min
barndoms drottning och
tappra vårvind, vad än nostalgin
viskar i mitt öra så vill jag
aldrig, aldrig vara
hans offer
Jag måste kämpa en ny strid
aldrig, aldrig vara
hans offer
Jag måste kämpa en ny strid
längs nya linjer, och jag vet
inte längre vad någon
av dem innebär, kanske vinner
jag något utav värde också
i dina avlägsna termer, kanske
är allt en kamp för korpar
jag något utav värde också
i dina avlägsna termer, kanske
är allt en kamp för korpar
jag aldrig kommer se, ännu
mindre någonsin känna
någon värme från
outro
Oavsett så vet jag nu
när jag måste slåss och
när jag måste slåss och
då signalen går så får
allting brista eller
bära, du får vara
vem du vill, om
frontlinjen kallar
så är det där
jag är
Med eller
också utan
dig, men
dig, men
likväl alltid
redo för vad
som än krävs
utav mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar