Vykort Ifrån Kungsparken

intro

Jag vill tala

om våra gator

om tiden som vi

fick ge varandra

men jag undrar

vem i hela fria

världen som
skulle vilja
lyssna

I

I dessa dagar gapar
gatorna av tomhet
de sånger vi placerade

under asfalten är inte
längre där, våra fåglar
har flyttat och de solstrålar
som gnistrade fram sin helt
egna melodi inför oss befinner
sig på nya platser med mer liv

och högre hjärtslag

Antar jag

Jag vet inte längre om ens

du har tid och möjligheten

att höra på mina förflugna

ord, kanske rusar livet 

i missilfart där du håller

hus, kanske har du hittat

nya språk och tungomål
som gör dig stum och tom
inför det jag vill tala om

Men om du hör
så skulle jag vilja
berätta för dig
om de länder och
strandkanter som
jag har lyckats finna
om en inre värld
i universums vida
galenskap som andas
i en takt som en
sådan som jag
klarar av att
förstå

Än vet jag inte mycket
om denna världs struktur
och med tiden lär skuggorna
från oktobers riken finna
mig också här, men just nu

just nu får luften lov att
skimra av stark syrerik
förväntan

II

Minns du
vad vi talade om
under våra vilsna
promenader vid den tiden
hösten fick för sig att vara vår

Minns du vår oro och
grovhuggna ångest kring
tillvarons oändliga förvirring
kring de stängsel vi såg framför
oss och hur vi inte kunde ana

hur våra bräckliga förmågor

någonsin skulle kunna ta

oss över alla hinder

Jag vet inte
om det jag får
se och höra i dessa

mjuka dagar är sant

i någon verklig grad

Kanske är allt bluff

och vackert säljprat

kanske är allt en
karismatisk illusion
för själar som inte kan
sluta längta sig bort, ut
och härifrån, men om

det finns ett senapskorn

av sanning i allt jag nu

tar del av, så subtilt känner
doften av, så är det inte

långt kvar till det

Att jag lär mig flyga

Hindren, stängslen, bergsmassiven

får göra som de önskar, ställa sig

i frisparksklunga över alla fält
jag ser om de så vill

Ifall det jag nu bränner
in i ryggmärgen får lov
att bära frukt så är galaxer
och djupa solsystem min
nästa målbild, de gruskorn

av bekymmer som världen
envisas med att babbla om
är inte något jag tänker
märka av, de ska sakna
chans och möjlighet att
ens försöka knäcka mig

outro

Cara, jag vet som sagt inte om

du hör mig, kanske är Kanadas

vidder dig alldeles tillräckligt

kanske är den dans som livet

bjuder dig allt som du behöver

men om du ännu känner oro

ångest och panik över världens

trånga strukturer och deras

sätt att lyckas krossa
livets rytmer

Ta dig över hit
på vår strand
i vår gömda dal
finns ännu plats
för många och jag
säger dig, väl här

så kommer allting
bli dig begripligt

Ett syrerikt
andetag

i taget