Korpen Flyger

intro

I vargtimman

väcks jag av

Oktober, han

skrattar hest åt

min förvirring

Korpen flyger

säger han jag

tänkte att du

ville veta det

I

Utanför är

världen en

grå smet, där

har inget skett
på månader och vad
som känns som hela år
samma människor bär samma
sorts väskor till samma eländiga
destinationer, det ryms inte ens några
nya ljud i luften, inte en enda variant

går att känna igen i melodin som fortlöper
genom tid och rum och i allas trötta andetag 

Jag undrar hur de orkar
säger jag förundrat, ser

de inte mekaniken runt
omkring, ser de inte hur
kugghjulen snurrar, fortsätter
pumpa ideligen, oupphörligen
utan att en enda gång fråga
någon av dessa arma krakar
vad de känner och upplever
inför hela skiten, vad tror de
egentligen det är som de sysslar med
märker de ingenting av det som sker
i deras egen tillvaro, vad som
till sist även kommer äga
rum med var och
en av dem
själva

De vet ingenting om något
av det där, säger Oktober stumt
de ser inte det du ser, hör inte det du
behöver lyssna till, inuti deras statiska
skyddsrum så är allting fyllt av färger
och dramatiska symfonier, allting iklätt
utsökt logik det finns inte plats för frågor
det finns inte tid att en enda gång se sig
om efter det som möjligen finns utanför

Så varför ens
bry sig om deras

tunga öden, svarar jag
lämna mig och låt
mig sova

-
jag har redan lärt mig

tragiken kring människans

korta dagar på sin fädernesjord
jag behöver inte lyssna till
just februaris variant på sagan
eller någon egen modifikation
som du upptäckt i en sömnlös natt
jag upprepar, gå tillbaka till dina
tröstlösa gathörn och låt mig
somna om

Men du hör ju inte på
förstå mig rätt, din druckne

sate, Korpen har vaknat, han

sitter i sitt bo i det förtrollade

västerlandet, och skrattar som
en galning, på radion säger de

om och om igen, att han är

på väg hit och om det ryktet

stämmer så har du inte
tid att sova

Med honom kommer tidvågen

under hans vingar bor kontinenter

och hela världars rytm, du måste vara

förberedd, antingen stå redo med tequila

och citroner, eller vara redo för strid till

sista gatstenen, ja, jag säger dig, med Korpen
kommer kollapsen eller det nya himmelriket
det är bara för dig att välja och väljer
du undermåligt så är ditt sömnbehov
ditt absolut sista problem

II

Utanför inte minsta skillnad

allting fortfarande nedfryst

i en råkall vintermorgon
överallt människor som
tävlar i att inneha flest
nyanser av grått
innanför sin
bröstkorg

Må så vara att ingen
av dem märker av vilken
sorts värld de låtit maskineriet
bygga åt dem, men strax utanför

deras snäva synfält så slaktas

drömmar på löpande band

regnbågsprydda pyramider

monteras ned och byggs
om till träckfyllda latriner
monument i guld och purpur
skrotas på ren och skär rutin

Ingen säger något, ingen lyfter
minsta lilltånagel för att få
strömmen att ändra riktning
alla dessa fårskallar till dårar
fortsätter sin marsch ut mot
stup och bergskanter ut till
vad farao som helst

Så länge takten hålls
fortsatt progressivt massiv
och högslående så finns det
inte en enda bland dem som
skulle yppa ett ord i en
rättfärdig protest förstår
du nu    

fortsätter Oktober, förstår du nu
varför Korpen måste komma
och slå sina hatfyllda klor i
varenda dårskap som sker på

dessa gator, att han med förakt
måste slita upp all galenskap
med rötter och ben för att

något ska förändras, det

är inte givet att ens han

lyckas, men denna värld

är redan dömd, på något

sätt ska alla som lever i denna
betongdränkta låtsasvärld få
förstå vilken sorts tillvaro
och vilket sprudlande liv
de tillåtit sig att
gå miste om

och sedan ska allt
få lov att gå under

outro

Och om det sista
som hörs över denna nejd

är Korpens olycksaliga flatgarv
över maskineriets oundvikliga död
så är det inte det sämsta som

kan hända denna arma värld

det ska du veta