Tanstaafl

Du står
på en tom tågstation
och märker att alla har gått
alla har åkt och du undrar hur
det kunde ske, varför skulle någon
vid sina sunda vätskor någonsin
få för sig att lämna dig

Så minns du
vad du hört en gång
ta aldrig det som inte
är till för dig att få, vräk dig
aldrig över de gåvor som
inte bär ditt namn

men du fnyser över minnet
inte spelar en sån sentens
någon roll hos dig

Det enda du har gjort
det är att spela enligt systemets
Rätta regler, intet mer, du har gått dit
du har kunnat, arbetat då klockan slagit
ätit när tid så har varit - du har inte brutit
några regler, inte avfyrat några vapen
bara följt med vattendragen och krävt
din rätt när du så har kunnat

De skrik och svordomar
som kantat din väg, de krökta ryggar
du därefter sett har formats har inte
varit av din skuld, nej som du säger:

du har bara önskat det goda
fram ur livet, du har velat bygga
torn som kysser himlen, trädgårdar
som badar av kristall och purpurfärgat vin
den som säger nej till sådant är blott en
oborstad barbar, en vilde ifrån förr utan blick
för framtidens visioner- vad finns det för skäl
att någonstans lyssna på en sådan?

Tystnaden svarar dig bara
med en tom och trasig vind
kvar bland dina halvfärdiga
palats och himmelstorn finns
inte ens korparna kvar

Så minns du
åter vad någon
en gång sagt dig

Det finns aldrig något som är gratis
och helt fritt för dig att ta, om du utan
motstånd strömmar fram i tiden så
minns att någon annan röjt din väg
om du med oförtjänt lätthet svävar
upp i rymden så kom ihåg att din
landning kan kosta dubbelt upp
- att den föda som du objuden
ätit från din nästas bord snabbt
kan förlora all sin smak och den
gemenskap som du njuter utan
att ge kärlek eller vänskap i retur
snart nog kan försvinna upp i rök

Du fnyser inte längre
stationen gapar tom
och staden är en
krater bakom dig
-
det enda du ville göra var
att bygga utopia för alla och
envar samt allra särskilt dig
du har slitit för ditt mål, spelat
enligt spelets alla reglar enbart
för allmänhetens fromma, för
att kunna bjuda in alla, ingen
enda ensam kvar till en festmåltid
förutan början, förutan slut

Och du ryser

när du märker

att vid spelets

allra sista drag

så finns inte en
enda smula
kvar