Kung Kheyros

Finner mig skrattandes
på en klipphäll tillsammans
med kung Kheyros, vi sitter
högt över världens vindlingar
allt vi ser har blivit som
sandkorn mot ett finmaskigt
nät och det är inte utan
att jag undrar hur jag
någonsin kunnat se min
värld på något annat sätt

Kheyros knäpper sina fingrar
och med ens börjar träden
klappa i händerna, vattendragen
dansa upp mot höjderna, existensen
fnittrar sig in i tystnaden och allt
mitt öga möter glittrar av ett
grönt, gyllene sken

och Kheyros säger

Det här är mina trakter
mitt rike, här finns inte
strid eller larm, inte oro
eller pliktfylld strävan
här bor de som vet sin
position, som känner
sin plats i tid och rum
och som aldrig slutar
glädjes över vad de
hör och ser när
de är till

Utanför vet jag hur
det är, ni jagar och
ni sliter, ni kastar
er från höjd till
höjd utan att förstå
vart det är ni ska
knappt utan att
vilja veta vem
det är ni är

Jag blundar och
jag ser mig flyga
högt över maktens
stränder och alla
kungatroner genom
svärmar av slagfält
och platser drypandes
av blod, svett och bister
nedkyld ångest

Ser mig med en kortlek
som kan avgöra varje
varelses liv och höga öde
sitter med vid gudars bord
där de spelar tärning om
Kärlek, Godhet, Skönhet
Vishet, allt förvandlas till
en strömförd dröm där
ingenting är sant, själva
Sanningen en saga

och Kheyros säger

Du får inte tro att allting
är en lögn, den virvel
som du känner finns
där under dig, maskerna
du bär och ser i varje
ögonvrå är i sanning
en del av den värld
du kallar verklighet
men sagan du håller
i din hand är lika solid
som den är giltig

Striden, Kriget, de stora
Slagfälten bör du tvivelsutan
vara rädd för, men se dem
inte som den tunna illusion
de känns som nu, när du
går ut från mitt grönskimrande
rike är det dit in du ska
och vad du gör så får
du inte förlamas
utav rädslan

Mot mina händer fortsätter
stenarna och den solbrända
marken att sjunga inför mig
universums färger leker glatt
en maskerad och min kropp
glömmer hur den vill fungera

Jag vet inte om jag vill
lämna, viskar jag, låt mig
bli ett troll i skogen, en
urkraft i klippornas botten
någonting som finns utan
att täras sönder av frågor
och av tvivel, här känner
jag min vetskap ut i
minsta cell, in i minsta
fraktal, om jag lämnar
så vet jag att något viktigt
också stannar kvar

och Kheyros säger

Ja, men det är inte här
din existens är rotad
det är inte hit din resa
är ämnad att stanna
i din värld, i dina
sfärer väntar dig
en uppgift, din
egen berättelse
att skapa och
gestalta

Det är enbart du som
kan uppleva och forma
den del av existensen
som har blivit dig given
och även om den ter dig
hård och orättvis, krävandes
krafter och förmågor du
alltid tycks äga i för
liten mängd så är det
bara du som kan stå
som segrare i den
sång som nu och
för evigt sjungs
om dig

Och jag säger dig
så länge du minns
att under, över och
genom dig så flödar
ett grönt gyllene ljus
av kraft och hopp så
finns det inget
att förlora