lördag 3 september 2016

I Varje Form

intro

Vid hängmattans skyddande
lunder står en febrig gås
på scen och orerar för
allt han har och är

Med självsäker lidelse formulerar
han en svartröd bild av knutna
nävar och smattrande fanor, och han
frågar med en öppen, spelad förvåning
varför det aldrig står några kristna
moderater här på scen, varför är
aldrig några högresta kapitalister
med monokel och cylinderhatt
i dessa sammanhang
’Är det så, är det ändå så att det är sant
att dessa varelser skiter i kultur och
det som gör livet värt att leva
-
Är det så, är det ändå så att det
enda de ser och bryr sig om är
kapitalets kalla stålar och
den döda, fula materia
som de producerar’

Jag vet inte längre hur
men i nästa nu var jag
själv på scenen, darrande
av helig harm och med
svartgul glöd i ögonen
sa jag

I

Jag är nu inte moderat
i någon enda mening
tvärtom är jag mer radikal
än någon av er slöa slashasar
någonsin har varit, ni tar
allt ni ser för givet, ni
vet inget mer än det
ni får er bekvämt
serverat

De svärd ni så sturskt vill
tala om, de hugger enbart
nedåt, inför överhet och
de med verklig makt bugar
ni vid första bästa tärningskast
ni förmår inte mer av strid
och motståndskamp än
vad en kastrerad narr
kan klara av

och det är
ni som talar
om revolution, om en
morgondag med andra
dofter

Ni talar om alternativa
verkligheter, om att börja
om och att få andas i fria
nya former, men ingen
av er vet ett dyft om vad
verkligheten i sanning
är för något, ingen av er
har ens yttrat intresse
om att få dricka av
källornas allra
klaraste vatten

och det är mig
ni fnyser åt

Jag vet att ni tror att
en människa av tro
och simpel längtan
efter frihetens och
självägandets signum
är en man av förtorkad
ondska, en kvarglömd
dront från tider som 
är tänkta att dö ut

Att någon som söker sig
nedåt, mot äldre tiders
berggrunder måste vara
allierad med makt och
övermän, om man inte
vet att följsamhet emot
gårdagens toner för alltid
leder till förtryck och slaveri
så är man inte värd sin livsluft
än mindre någon form av frihet

II

Ni måste förstå att ni har fel
in till minsta bokstav och
snedställd formulering
jag själv har inte mer
än en ilsken energi och
en halvhänt ordbok som vill
kasta sig ut på varje trottoar
men också i versform ska
ni få se hur djupt och
skevt ni ljuger

Ingen av er älskar livet
ni vränger världen ut
och in, kallar svart
för vitt utan att ta in
hur universum långsamt
imploderar framför er
 
Ni hyllar mångfald och tusen
blommors spridning, men
bygger fängelser under
lovsång till de som stjäl
och slaktar för er räkning

Ni avskyr pengar
och de som skapar välstånd
men tvekar aldrig inför
att äta deras färska limpor
utan att ens ge ett enkelt
tack tillbaks - 
det enda ni serverar
i gengäld är framspottade
slagord om rättvisa
och frusna rättigheter

Ni tror på förnuft och
sekularismens nya himmel
men vid varje logisk tanke
skriker ni som skrämda
träsktroll, ni är fanatismens
barn som inte längre står
på någon jättes axlar, men
ni märker ingenting

Ni har blivit blinda
döva, ni har tappat
all er känsel och
har inte längre
någon aning om
hur världen doftar
utanför era stängda
källarrum

Finns så mycket mer
att säga, men snart
så rasar taken så
det enda som finns
kvar att yttra är

Leve Friheten

I varje form
som går 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar